Helt jävla onödigt!
Gåta: Vilket är det starkaste djuret?
Svar: Snigeln, för han har huset på ryggen.
In my ass! Vad lärde de ut till barnen förr i tiden?! Snigeln är väl inte stark? Visst, han har huset på ryggen, men vad väger kojan i förhållande till själva slemhögen? Inte mycket! Myran däremot, där kan vi snacka en stark kille! Hade vi män-i-skor varit lika starka som en myra hade vi kunnat lyfta personbilar, det du! Vad väger en bil förresten? 1 ton? Mer? Brumisar är inte min starka sida direkt. Jag vet iaf att 1000 kg bomull väger 1 ton, så mycket är jag med! Imponerade?
Alltså, vad snackar jag om? Nu sitter jag alldeles ensam på Brynäs utan något om helst att göra (my god, nu börjar jag se spöken!!) och då klämmer jag ur mig ett sketet jävla inlägg om sniglar och myror?! Herregud... (ja, jag får missbruka mitt egna namn!)
Haha, se där! Nu fick jag ihop ännu ett stycke utan innebörd! Ordbajsning är nog min starka sida (ha, upprepning! vad har hänt med min svenska?!)... och manipulation - det är något jag är riktigt bra på!
Jag har ätit mat tre gånger idag... och lurat turken på hörnet på 8 kr när jag köpte ett pussel! Sur och bitter blev jag ett tag också, för jag fick inget glas... Haha, nu snackar jag goja igen! I'm sorry, please don't eat my bananas!
Fan, nu ska jag spela tv-spel...
Är det inte sant så säg ;)
Svar: Snigeln, för han har huset på ryggen.
In my ass! Vad lärde de ut till barnen förr i tiden?! Snigeln är väl inte stark? Visst, han har huset på ryggen, men vad väger kojan i förhållande till själva slemhögen? Inte mycket! Myran däremot, där kan vi snacka en stark kille! Hade vi män-i-skor varit lika starka som en myra hade vi kunnat lyfta personbilar, det du! Vad väger en bil förresten? 1 ton? Mer? Brumisar är inte min starka sida direkt. Jag vet iaf att 1000 kg bomull väger 1 ton, så mycket är jag med! Imponerade?
Alltså, vad snackar jag om? Nu sitter jag alldeles ensam på Brynäs utan något om helst att göra (my god, nu börjar jag se spöken!!) och då klämmer jag ur mig ett sketet jävla inlägg om sniglar och myror?! Herregud... (ja, jag får missbruka mitt egna namn!)
Haha, se där! Nu fick jag ihop ännu ett stycke utan innebörd! Ordbajsning är nog min starka sida (ha, upprepning! vad har hänt med min svenska?!)... och manipulation - det är något jag är riktigt bra på!
Jag har ätit mat tre gånger idag... och lurat turken på hörnet på 8 kr när jag köpte ett pussel! Sur och bitter blev jag ett tag också, för jag fick inget glas... Haha, nu snackar jag goja igen! I'm sorry, please don't eat my bananas!
Fan, nu ska jag spela tv-spel...
Är det inte sant så säg ;)
what have you done
Jag mår inte bra. Jag mår helt enkelt väldigt dåligt... Jag vill inte visa det, för det skulle bara bli jobbigt för alla andra, men jag mår nästan aldrig bra. Jag kommer inte riktigt ihåg senaste gången jag var riktigt lycklig! Eller jo, det gör jag. Jag kommer faktiskt ihåg två tillfällen då jag mått hur bra som helst. Utslaget på de år jag har mått dåligt väger dessa två gånger dock inte så tungt. Tyvärr. Jag vill ju må bra, men hur ska det gå till?
Jag skulle behöva prata om så mycket, men jag vill inte lägga mina jävla laster på någon annan. Speciellt inte om denna någon inte heller mår bra. Det finns få jag känner som skulle bry sig och orka lyssna på mig, men de jag mest vill prata om detta med verkar inte, eller orkar inte, intressera sig i hur jag mår. Man ska väl sköta sig själv, och det finns ju hur många andra som helst som har haft det värre. Right?
Jag börjar t o m bli rädd för mig själv. När jag är ute och går ensam, eller åker buss, får jag de mest fruktansvärda tankarna. Jag tänker inte dela med mig av dem här, ni skulle tro att jag är störd... Det kanske är just det jag är - störd. Vem vet?
Jag är en feg människa. Jag vågar inte stå upp för mig själv och jag gör allt för att andra ska tycka bra om mig... Jag gör t o m saker jag egentligen aldrig skulle ha gjort om jag varit lite starkare. Jag har jämt satt andras välmående framför mitt eget och det börjar visa resultat nu. Inte konstigt att jag är sjuk jämt!
Jag vill bara gråta, det finns så mycket jag vill gråta över, men det går knappt inte. Ögonen tårfylls, men längre går det inte och den svidande känslan i bröstet vill aldrig försvinna. Det gör ont. Jag har gett upp så mycket i mitt liv (nej, jag kan förstå att ni inte fattar vad jag menar, men det är skitsamma), och jag kan aldrig ta tillbaka det... inte på riktigt.
Jag vill bara sova och aldfrig mer vakna... För trots att jag inte för något i världen vill såra någon annan, utan bara hjälpa till och visa att jag bryr mig, blir allt bara fel och människor tycker sämre och sämre om mig... Är det dit världen är på väg? Sköter du inte ditt eget och skiter i vad andra gör så kommer du bli hatad. Att visa känslor och omtanke är något som inte finns längre. Det är fel att bry sig.
Om det är såhär hela mitt liv ska se ut vill jag inte vara med längre...
Jag skulle behöva prata om så mycket, men jag vill inte lägga mina jävla laster på någon annan. Speciellt inte om denna någon inte heller mår bra. Det finns få jag känner som skulle bry sig och orka lyssna på mig, men de jag mest vill prata om detta med verkar inte, eller orkar inte, intressera sig i hur jag mår. Man ska väl sköta sig själv, och det finns ju hur många andra som helst som har haft det värre. Right?
Jag börjar t o m bli rädd för mig själv. När jag är ute och går ensam, eller åker buss, får jag de mest fruktansvärda tankarna. Jag tänker inte dela med mig av dem här, ni skulle tro att jag är störd... Det kanske är just det jag är - störd. Vem vet?
Jag är en feg människa. Jag vågar inte stå upp för mig själv och jag gör allt för att andra ska tycka bra om mig... Jag gör t o m saker jag egentligen aldrig skulle ha gjort om jag varit lite starkare. Jag har jämt satt andras välmående framför mitt eget och det börjar visa resultat nu. Inte konstigt att jag är sjuk jämt!
Jag vill bara gråta, det finns så mycket jag vill gråta över, men det går knappt inte. Ögonen tårfylls, men längre går det inte och den svidande känslan i bröstet vill aldrig försvinna. Det gör ont. Jag har gett upp så mycket i mitt liv (nej, jag kan förstå att ni inte fattar vad jag menar, men det är skitsamma), och jag kan aldrig ta tillbaka det... inte på riktigt.
Jag vill bara sova och aldfrig mer vakna... För trots att jag inte för något i världen vill såra någon annan, utan bara hjälpa till och visa att jag bryr mig, blir allt bara fel och människor tycker sämre och sämre om mig... Är det dit världen är på väg? Sköter du inte ditt eget och skiter i vad andra gör så kommer du bli hatad. Att visa känslor och omtanke är något som inte finns längre. Det är fel att bry sig.
Om det är såhär hela mitt liv ska se ut vill jag inte vara med längre...
You're my Cuppycake, Gumdrop Snoogums-Boogums, You're the Apple of my Eye
Nej, jag har ta mig fan aldrig tid att skriva blogg längre... och förresten så händer det inte något som är värt att skriva om. Eller ja, okej då, det har ju faktiskt hänt lite mysiga saker på den senaste tiden (nej, ni skadeglada, jag pratar inte om sjukdomar). Jag tänkte faktiskt dedikera detta inlägg till min karl!
Rickard, hej på dig!
Du är mig en seg jävla grabb iaf... Fan vad jag fick kämpa för dig, men tillsist har jag manipulerat dig och brutit ned dig, så nu har du inget annat väl än att hänga ihop med mig! Och glad är jag för det! Väldigt glad t o m! Du är dryg som få, men samtidigt är du så jävla söt så det väger faktiskt upp din dryghet (som faktiskt kan vara rätt söt även den). Grann att titta på är du också! Joho, du! Det är du! SOCKERTOPP! Nej, men seriöst nu då (haha, oj, jag var ju faktiskt seriös innan också, haha!), men i alla fall... Du är fanimig en av de bästa människorna jag har träffat! Du ser ju rätt grym och farlig ut, men i grund och botten är du en riktig mes; en dundersnäll och meganördig karl!! Du gör mig så glad! Inte kan jag vara arg på dig heller!
Rickard Qvist, tack för att du finns och för att du orkar med mig!
Jag älskar dig <3
Rickard, hej på dig!
Du är mig en seg jävla grabb iaf... Fan vad jag fick kämpa för dig, men tillsist har jag manipulerat dig och brutit ned dig, så nu har du inget annat väl än att hänga ihop med mig! Och glad är jag för det! Väldigt glad t o m! Du är dryg som få, men samtidigt är du så jävla söt så det väger faktiskt upp din dryghet (som faktiskt kan vara rätt söt även den). Grann att titta på är du också! Joho, du! Det är du! SOCKERTOPP! Nej, men seriöst nu då (haha, oj, jag var ju faktiskt seriös innan också, haha!), men i alla fall... Du är fanimig en av de bästa människorna jag har träffat! Du ser ju rätt grym och farlig ut, men i grund och botten är du en riktig mes; en dundersnäll och meganördig karl!! Du gör mig så glad! Inte kan jag vara arg på dig heller!
Rickard Qvist, tack för att du finns och för att du orkar med mig!
Jag älskar dig <3
FUuuufuFUfuuFU
Är det okej att halva studielånet går till läkarbesöksräkningar, sjukhusvistelser och medicin? NEJ! Förstår ni hur dyrt det är att vara sjuk när man är 20? Det är såklart det året jag blir mest sjuk också!
Började 2010 med feta urinvägsinfektionen - ringde vårdcentralen och grät av smärta, men fick inte komma dit om det inte blev sämre... HALLÅ?! Jag grät!! Kan det bli sämre då? Blev iaf bättre med hjälp av mammas gamla dundermedicin. Någon månad senare var det dags för urinis igen... orkade inte ens ringa sjuka huset då utan tog mammas medicin igen. Ja, men nu måste det väl räcka? Nej, det gjorde det inte, nej... Opererade knät i mars, handikappad i två månader. Hade ont som satan. Jag har aldrig haft så ont kan jag ärligt säga. Nu då, kan jag få var frisk? Nej, för det fick jag inte. Åkte på en fet urinvägsinfektion igen, denna gång spydde jag t o m blod, så jag blev tvingad att ringa sjukrådgivningen. Där var det visst helt ofattbart att detta var min tredje urinis detta år och jag var tvungen att få medicin, för hon på andra sidan luren trodde att jag hade njurbäckeninflammation. "Blir allmäntillståndet sämre så måste du ringa efter en ambulans!" Jaha, tänkte jag då. Det var ju trevligt att höra! Fick riktig medicin den här gången iaf.
Ja, men då var väl sjukperioden slut då? Nej, inte den här gången heller! Jag var tvungen att spy blod igen och just nu, i skrivande stund sitter jag på en härlig bronkit och en megamysig magkatarr - tack för det!
Började 2010 med feta urinvägsinfektionen - ringde vårdcentralen och grät av smärta, men fick inte komma dit om det inte blev sämre... HALLÅ?! Jag grät!! Kan det bli sämre då? Blev iaf bättre med hjälp av mammas gamla dundermedicin. Någon månad senare var det dags för urinis igen... orkade inte ens ringa sjuka huset då utan tog mammas medicin igen. Ja, men nu måste det väl räcka? Nej, det gjorde det inte, nej... Opererade knät i mars, handikappad i två månader. Hade ont som satan. Jag har aldrig haft så ont kan jag ärligt säga. Nu då, kan jag få var frisk? Nej, för det fick jag inte. Åkte på en fet urinvägsinfektion igen, denna gång spydde jag t o m blod, så jag blev tvingad att ringa sjukrådgivningen. Där var det visst helt ofattbart att detta var min tredje urinis detta år och jag var tvungen att få medicin, för hon på andra sidan luren trodde att jag hade njurbäckeninflammation. "Blir allmäntillståndet sämre så måste du ringa efter en ambulans!" Jaha, tänkte jag då. Det var ju trevligt att höra! Fick riktig medicin den här gången iaf.
Ja, men då var väl sjukperioden slut då? Nej, inte den här gången heller! Jag var tvungen att spy blod igen och just nu, i skrivande stund sitter jag på en härlig bronkit och en megamysig magkatarr - tack för det!
