You make me happy C:
AAAAHHHHHH!!! På onsdag händer det! På onsdag ska de skära i mig! Flytta på hela senfästet i vänster knä. Låter helmysigt, va? Sedan blir det till att bygga armmuskler i sex veckor. Haha. I samma veva ska jag även flytta... Hm, får hyra in ett helt fotbollslag som hjälper mig. Måste i alla fall börja packa nu! Mitt rum ser ut som ett helvete! OMG! Vad kommer alla saker ifrån? Får inga flyttkartonger färrän imorgon heller, så vet inte var jag ska göra av allt... Eh, visst har min svenska blivit märkbart sämre för varje inlägg jag skriver? Mår ju dåligt bara av att läsa det jag skrivit nu! Vad hände med svenskan, Emilia?
Trodde en längre tid att jag skulle få vara själv i Uppsala på operationsdagen också, men nu kanske mina gullhjärtan ska komma ner och göra mig sällskap på uppvaket. Man blir som blöt i ögat och varm i hjärtat. Rickard och Johan gör allt så himla mycket bättre! GULLEGUBBARNA DÅ! <3 Caroline skulle nog också komma förbi en sväng när hon slutat skolan. Mwah :* Ni är bäst!
Jag och Johan kommer ha det så himla kul när vi flyttar! Fast den stackarn kommer nog få spunk på mig! Haha. Springa runt naken och sjunga på morgnarna! Yeah! Men det gör inget, han tycker om mig iaf!
Haha, förresten! Ni skulle ha sett ostkurvorna och colan som snubben på Citykiosken lurade på mig igår! Skulle till Rickard och plugga och kolla på film, så jag skulle köpa med mig det. Så jag tog en 2 liters cola (fanns iofs ingen mindre) och en påse med cheezisar och gick till kassan. "Nej, ta den där!" sa snubben och pekade på en pall med stora påsar ostkrokar. Hm, tänkte jag. Ja, vad fan, det skillde bara 10 kr, så jag tog den större. Grejen var bara den att det var en 450 grams påse! HAR NI NÅGON ANING OM HUR MYCKET DET ÄR I EN SÅN?! Kan ju berätta att vi inte ens fick i oss halva colan, och det syntes knappt ngn skillnad i ostkurvs-påsen! Haha. Ska det va, så ska det va!
Nej, nu ska jag börja plocka här och sedan blir det sängen. Biologitenta imorgon. Kommer dock gå åt helvete, men det gör inget.
Trodde en längre tid att jag skulle få vara själv i Uppsala på operationsdagen också, men nu kanske mina gullhjärtan ska komma ner och göra mig sällskap på uppvaket. Man blir som blöt i ögat och varm i hjärtat. Rickard och Johan gör allt så himla mycket bättre! GULLEGUBBARNA DÅ! <3 Caroline skulle nog också komma förbi en sväng när hon slutat skolan. Mwah :* Ni är bäst!
Jag och Johan kommer ha det så himla kul när vi flyttar! Fast den stackarn kommer nog få spunk på mig! Haha. Springa runt naken och sjunga på morgnarna! Yeah! Men det gör inget, han tycker om mig iaf!
Haha, förresten! Ni skulle ha sett ostkurvorna och colan som snubben på Citykiosken lurade på mig igår! Skulle till Rickard och plugga och kolla på film, så jag skulle köpa med mig det. Så jag tog en 2 liters cola (fanns iofs ingen mindre) och en påse med cheezisar och gick till kassan. "Nej, ta den där!" sa snubben och pekade på en pall med stora påsar ostkrokar. Hm, tänkte jag. Ja, vad fan, det skillde bara 10 kr, så jag tog den större. Grejen var bara den att det var en 450 grams påse! HAR NI NÅGON ANING OM HUR MYCKET DET ÄR I EN SÅN?! Kan ju berätta att vi inte ens fick i oss halva colan, och det syntes knappt ngn skillnad i ostkurvs-påsen! Haha. Ska det va, så ska det va!
Nej, nu ska jag börja plocka här och sedan blir det sängen. Biologitenta imorgon. Kommer dock gå åt helvete, men det gör inget.
Ni är som att få ha sex när man är riktigt kåt,
som att få kissa när man är så kissnödig att det gör ont,
som att klara en tenta med 15 p
<3
Heaven is a place nearby
Mitt liv faller isär. Idag skedde det ofattbara, droppen som fick bägaren att rinna över, det enda jag inte har kunnat göra något åt. Jancker dog. Min lilla Jancker, min schäferpojke... MIN ÄLSKADE JANCKER! Han finns inte längre. Jag kommer aldrig mer vakna mitt i natten av att höra honom skälla på rådjur, katter eller saker som bara finns i hans huvud - ALDRIG MER! Mamma kommer aldrig mer behöva säga åt mig att inte låta min skjuts köra ner på gården, för då skulle Jancker börja skälla och alla i huset vakna. Jag kommer aldrig mer vakna av hans kalla, blöta nos i ansiktet när han tycker att jag har sovit för länge och vill gå ut. Jag kommer aldrig mer höra hans pipande och se hans upphetsning när det väl är dags att gå ut. Jag kommer aldrig mer få kasta en pinne åt honom, hans älskade pinnar... Jag kommer aldrig mer få lägga mig ner på golvet och luta mig mot honom och höra honom sucka... Jag kan hålla på hur länge som helst, MIN ÄLSKADE HUND ÄR DÖD!!
Det värsta är hur jag fick reda på det. Jag hade skickat ett sms och frågat mamma om hon kunde hämta mig. Hon ringer upp, säger att hon inte kan hämta mig, jag blir lite sur, och så kläcker hon ur sig det: "Pappa har tagit bort Jancker idag..." Alltså, va?! Jancker, min hund? Han som bara är 9 år och har många år kvar att leva? Han som mådde bra igår?! Jag lade bara på.. orkade inte ens fråga vad som var orsaken till avlivningen... vet fortfarande inte. Det enda jag vet är att det inte spelar någon roll hur han dog, saken är den att han är död... Han är död, och kommer aldrig mer tillbaka. Aldrig. Det är så jävla overkligt. Jag gråter floder, men känner inte samma sorg som när Frassan dog. Jag är i chock och har inte förstått det än. Det värsta hittills var när jag kom innanför dörren här hemma och såg hans tomma filt... Eller tom var den inte. Där låg hans koppel, halsband och ett tuggben som han hade vaktat i från Rabalder... Den där jävla Rabalder...
Så, mitt liv rasar samman. Jag förstör min kropp, jag orkar inte med skolan, jag har inte mod nog att lätta på mitt hjärta, och så nu detta... Jag förstår inte ens att jag orkar sitta här och skriva ett blogginlägg, men jag antar att jag måste få skriva av mig. Nu måste jag dock avsluta det hela för ögonen är så fulla av tårar att jag inte ser ett dugg...
Hoppas ni får en trevligare natt är jag.
Det värsta är hur jag fick reda på det. Jag hade skickat ett sms och frågat mamma om hon kunde hämta mig. Hon ringer upp, säger att hon inte kan hämta mig, jag blir lite sur, och så kläcker hon ur sig det: "Pappa har tagit bort Jancker idag..." Alltså, va?! Jancker, min hund? Han som bara är 9 år och har många år kvar att leva? Han som mådde bra igår?! Jag lade bara på.. orkade inte ens fråga vad som var orsaken till avlivningen... vet fortfarande inte. Det enda jag vet är att det inte spelar någon roll hur han dog, saken är den att han är död... Han är död, och kommer aldrig mer tillbaka. Aldrig. Det är så jävla overkligt. Jag gråter floder, men känner inte samma sorg som när Frassan dog. Jag är i chock och har inte förstått det än. Det värsta hittills var när jag kom innanför dörren här hemma och såg hans tomma filt... Eller tom var den inte. Där låg hans koppel, halsband och ett tuggben som han hade vaktat i från Rabalder... Den där jävla Rabalder...
Så, mitt liv rasar samman. Jag förstör min kropp, jag orkar inte med skolan, jag har inte mod nog att lätta på mitt hjärta, och så nu detta... Jag förstår inte ens att jag orkar sitta här och skriva ett blogginlägg, men jag antar att jag måste få skriva av mig. Nu måste jag dock avsluta det hela för ögonen är så fulla av tårar att jag inte ser ett dugg...
Hoppas ni får en trevligare natt är jag.
Xtas Jancker
Godnatt hjärtat, matte kommer alltid att älska dig <3
