emiliakjellberg

Wooh, vad många det faktiskt är som läser min värdelösa blogg! Bra kämpat. Idag har det inte hänt något speciellt pinsamt - otroligt nog! På kemin snackade jag lite för mycket och störde de flesta som satt runt omkring, och Johan och Johan tog tid hur länge jag kunde vara tyst i sträck - nästan en minut när vi skrev av lärarens anteckningar! Annars klockade de 20 sekunder... Hmm, är det sjukligt att prata såhär mycket? Hellre det än att inte prata alls, eller?

Jag missade nästan min busshållplats när jag var på väg hem idag, för jag somnade på bussen - igen. Den här gången snackade jag likväl inte i sömnen. Jag bara längtade till att få komma hem och laga lite spaghetti och bacon och sedan ta en power nap. När jag tillslut kom innanför dörren möttes jag emellertid av en fruktansvärd syn! Det svarta, lilla monstret hade varit upp till mitt rum och hämtat en sko som han sedan hade tuggat sönder i småbitar!!!! Mina fina skor! Jag skrek och svor över det där aset och grät t o m en skvätt (vad ovanligt). DUMMA HUND! Sedan tog dock hungern överhanden och jag lagade till mitt älskade bacon. Det var som plåster för själen, så jag lugnade ner mig och kom över skon. Mamma lovade att köpa nya!

Om en liiten, liten stund ska jag faktiskt göra något väldigt ovanligt (för att vara mig i alla fall), jag ska tvätta! Jo, förstår ni, jag kan faktiskt tvätta... åtminstone om det gäller mina egna kläder, och just nu har jag i princip inga rena, så jag måste ju! Sedan ska jag duscha och byta sängkläder! Det är höjden av "underbarhet"! Jaa, nej nu måste jag skynda mig så jag kommer i säng någon gång. Imorgon är det Interpool med grabbarna som gäller! Tills dess...

Jag har gjort det igen. Skämt ut mig på matten! Så klart att det händer mig! Idag hade vi matte mellan 8,15- 10,00 och snyggBengan skulle gå igenom en gammal tenta. Efter ett par tal så frågade han oss om vi skulle kunna lösa det talet på en tenta; "Jaaadå!" svarar Roger, the bright one i klassen. Efter ett par tal till, som jag faktiskt tyckte var lätta (!), så frågade han åter igen om någon skulle kunna klara det där på en tenta. Jag trodde ju att alla skulle säga ja, för det där talet var faktiskt lätt; så jag ropar "Jaajamen!". SOM VANLIGT VAR DET JU INGEN ANNAN SOM HADE SAGT JA, UTAN BARA JAG! Och när jag inser det, så säger jag (väldigt högt): "Neeej, inte igeen!". Ja, det var ju smart, Emilia! Först tror du att du är smart och sedan dumförklarar du dig själv! Jag är hopplös...

Och jag håller på att göra något dumt!! SOFIA, hjälp mig?! Åh, men jag har ju längtat! Jag kan ju också tillägga att det där med avståndstagande var fel... tror jag i alla fall. Så nu är jag körd.

Helgen har varit fullproppad med öl! I fredags var vi hem till Johan som bor i Storvik, jag och Rickard, och drack öl, spelade tv-spel och var allmänt körda i skallarna. Hehe. Det var dock kanonkul! Det blev lite trångt att dela på Johans säng, och det faktum att vi bara hade ett täcke på tre gjorde inte saken bättre, men det var lunch! Mysigt ju, haha! Och Dunderklumpen, haha! Det var det konstigaste jag någonsin har sett!

Igår var jag till Sandviken med Hannah och Steffi. Vi skulle på en fest, men den tog slut ungefär 20 min efter att vi kommit dit, så vi rog ner på "stan" och satt i någon jäkla blomrabatt och hinkade i oss en massa öl. Det var nice, speciellt våra sexiga danser! Efter det skulle vi gå till en pub, så jag fick kasta in vår ölpåse i en buskjävel. Inne på puben grejade man ju till sig en öl såklart av någon dum snubbe, haha. Puben stängde dock ett, så då gick vi därifrån. När jag skulle hämta ölpåsen så fastnar jag med foten i en grenjävel! Det gjorde så sjukt ont, och idag är jag helt sväld... Hannah och Steffi fick skjuts hem, men jag hängde på någon tjej från Kungsgårn till en annan pub. Sedan kom jag ju på att jag inte hade någonstans att sova, så jag bestämde mig för att sova hos Andréas. Haha. På vägen dit (till Hofors) blev jag dock lite orolig om Andréas skulle möta mig eller om han hade somnat, och mitt batteri på mobilen höll på att dö. Då satt ju dock Johan på samma buss och skulle hem till sig, så jag hänkade på dit ist! Så nu har hela helgen spenderats i Storvik - nice!

Haha, men nu till det roliga... Eller ja, jag tyckte just då inte att det var så kul... I alla fall!
På bussen till Skutskär (som jag tillslut hamnade på) så blev jag så fruktansvärt trött att jag småsomnade. Jag drömde då att jag satt på bussen och att en gammal kompis klev på. Jag började ropa efter henne och vi började snacka. Då plötsligt piper det till bakom mig och jag blinkar till. När jag tittar upp mot min bekanta igen så är hon borta, totalt, spårlöst borta!! Och det är då jag inser det; jag drömde allt, men pratade högt i sömnen!! Alla stirrade konstigt på mig och jag ville helst bara dö! PINSAMT!

Jag är så fruktansvärt trött, och det här inlägget blev fruktansvärt dåligt!
Nu ska jag lägga mig.

Haha, nej nu jäklar! Jag har inget som helst minne av att jag skrev ett inlägg igår! Haha. Det betyder nog att jag hade kul... Snart ska jag åka hem från Storvik iaf. Sen ska jag rida, och ikväll är det på det igen!

Full o gla' kexchoklad! :D Jajamen, nu är jag i Storvik och super ^^ Jag hämtade en av mina hundar här.... undra hur långt det är dit? Alltså, jag stavar rätt bra för att vara klappkanon... men kan jag vara lika rolig? Igår gjorde jag bort mig iaf! På matten så gick älsklingsBengan igenom ekvationssystem för sinus osv, och jag förstod! Här kommer dock det stooora "menet", när Bengan frågade om någon tyckte att det var svårt att förstå så trodde ju jag i min enfaldhet att de föesta skulle säga nej (för det gör man ju vanligast), men tror ni inte att det basra var jag som sa NEJ då?! JOOO SÅKLART! Så Bengan bara : "Vad sa du?!" "Ehh, nej?" sa jag. Tror ni inte att han vid nästa tal sa: "Ja, men du som tyckte att det här var lätt, du kan ju säga vad man gör nu!" Haha, såklart sa jag fel dåå!!! Usch vad jag skämdes! Och Bengan bara: "Jaha, det var kanske inte så lätt då!" "uummmmh", sa jag, "jag menar fem uppåt!!".... Usch jag skämdes så jag höll på att dö, och Andréas den jäveln bara skrattade! Neeej, varför ska sånt här alltid hända mig?!

Nej, nu ska jag supa vidare! :)
Me love you long  time!
Ses i dimman imorgon!
Kyssheeeej! <3

Är det någon som kan förstå vad fruktansvärt det är att vara uppe dåhär tidigt? Nåja, nu är det väl inte så¨tidigt längre, men jag har faktiskt varit vaken i 1½ h redan! Mamma tror inte att jag kommer orka idag, att jag borde stanna hemma. Hur normalt är det egentligen?! Att mamma vill att jag ska stanna hemma. Det är nog bara för att jag ska ta hand om det lilla monstret, tycker hon, för hon dödar honom snart. Jag däremot kan inte  se vad det är hon hatar så mycket i honom... Haha. Nej, han är faktiskt en söt hund, ibland. Undra om jag ska springa till den tidiga bussen nu? Ja, jag gör nog det!

See you fuckface

Är det någon som skämtar med mig? Varför publiceras inte mina inlägg?! Förlåt Gud för att jag har svurit och ljugit och allt sådant där, men kom igen vad fan! Det är ju bättre att jag ligger här och knåpar ihop meningslösa inlägg än att jag är ute och och slår ned folk med basebollträn! Eller?

Jag har hittat mitt kemi-block förresten. Det är lite kul, för saker försvinner ofta för mig... Jag lägger dem på ett ställe och när jag sedan behöver saken. så är den borta. Helt, totalt spårlös! Jag kan leta i timmar och inte hitta något i alla fall. Och så går det några dagar och jag får för mig att städa lite i rummet (långt bort från platsen jag lade saken jag letade efter på) och det blir väl sådär halvdant gjort. När jag då har gett upp hoppet om att hitta min försvunna sak, så ligger den ALLTID på samma ställe som jag vet att jag hade lagt den, ALLTID! Det slår aldrig fel! Jag menar, Faster Lalla? Ja, jo, för det är ju faktiskt så att det spökar här hemma. Min mamma hade en kusin vars fru dog i det här huset (som de har byggt eller något sådant där tjusigt) och nu spökar hon här. Jajamen! Min teori är att det är Faster Lalla som gömmer det jag behöver, bara för att hon tycker att det är så förjävligt ostädat i mitt rum... Det har hänt så sjukt många gånger, och jag måste ju ha något sådant att tro på, annars skulle jag ju vara bevisat vrickad...

 

Jag måste bara länka till ComHems nya reklamfilm med Jutid och Judit. Jag har aldrig sett något så roligt i hela mitt liv! Företaget vet verkligen hur man säljer sig! (Haha, ja just det ja...). Det är också så roligt att jag förstår mig på en reklam som mina föräldrar inte fattar ett skvatt av! Haha!

Här ser ni originalen också! :)

Okej, jag tänkte berätta en rätt rolig sak. Jag är näst intill frisk nu! Mamma däremot... Ja, vad säger man? Hon skulle inte ha kommit så nära. Haha, nej stackars mamma! <3

______________________________


För ett par vintrar sedan satt jag och H på tåget mot Gävle. Vi satt väl mest och gjorde ingenting. Jag höll väl på att somna kan jag tänka mig... Då säger H plötsligt:

- Oj, vad hände?
- Vadååå? undrade jag
- Kände du seriöst inte hur tåget skakade till? frägade H.
- Ehh, noo?

Efter en lite stund kommer en tågkonduktör, eller vad de nu heter för fint, in i vår vagn. Hon ser skitlycklig ut och säger:

- Om någon kände att tåget krängde till så var det för att vi körde på en älg!

EN ÄLG?! VI KÖRDE PÅ EN ÄLG?! Och du din smilande lilla apmänniska tyckte att det var kul?! Jag fortsatte att vara arg i några minuter till innan jag insåg vad hon hade sagt...

- VI KÖRDE PÅ EN ÄÄÄLG! skrek jag till H, och där höll det inte längre.

Tårarna sprutade och snoret rann. Jag behöver inte säga att alla kollade, vad? Det var i alla fall den längsta tågresan i hela mitt liv, och H hade nog aldrig skämts så mycket. Jag brydde mig dock inte om det just då, det är ju normalt att gråta! Även om det bara var jag och fruntimret mitt emots ungjävel som gjorde det...

Jag har två systrar... nåja, halvsystrar.
Jag har två halvsystrar med varsin respektive. Den ena av dem, Dannie (haha, jag var tvungen), var med i någon slags tävling i somras. Olyckligt vetande satt jag på bussen hem från.... vänta nu! Det var inte alls i somras, det var ju på försommaren, för jag satt på bussen hem från skolan! Ja, men i alla fall. Get on with it! Ja. Jag satt där på bussen, halvsovande och lycklig över att det snart var sommarlov då plötsligt min mobil ringer. Jag svarar och döm av min förvåning då jag hör att det är Dannie (hahahahaha) som ringer! "Vad i hellskotta kan han vilja mig?", undrade jag. Då berättade han om en tävling han och några vänner var med i, och att de behövde någon med riktnumret 026 som kunde ringa till ett annat nummer som registrerade samtalet för att Dannies lag skulle få ett poäng. Ja, jag vet. Jag fattar knappt själv vad jag har skrivit där, men klockan är faktiskt 02:23! Jag funderade lite, och kom fram till: "Ja, varför inte?". Då smög det sig dock fram att jag skulle bli tvungen att sjunga en låt för att poänget skulle räknas. "Holy crap!", tänkte jag, jag som inte ens sjunger för mamma! "Jaja, att sjunga för en telefonsvarare kan ju inte vara så svårt i alla fall!". Saken var dock den att det var inte vilken låt som helst jag skulle sjunga, utan refrängen i Gyllene Tiders - Jag går och fiskar! Ja, men jippi! Min röst passar ju utmärkt till den låten... inte, nej... men eftersom jag hade lovat så kunde jag ju inte backa ur nu! När jag kom hem tog jag hemtelefonen och låste in mig på toaletten... Aldrig att någon skulle få höra mig sjunga en Gyllene Tider låt nykter! Jag gick åter igenom allt jag skulle säga, sjunga och göra i skallen en gång till. Jag skulle ju bli tvungen att berätta vilket lag jag röstade på också, så jag hade övat in en liten fras, ungefär: "Jag röstar på lag FYRA!" och sen skulle jag börja sjunga. Jag samlade mig, slog numret och väntade på telefonsvararen... MEN TROR NI DET VAR NÅGON JÄVLA TELEFONSVARARE DÅ?! NEEJ SÅKLART INTE! Det var ju någon käck liten Stockholmskille, som lät väldigt snygg, och han frågade vilket lag jag skulle rösta på? Öh, vilket lag jag skulle rösta på? Ja, jo, men just det, fyra var det ju! Phu! "Jag klarade det", tänkte jag tills jag kom ihåg att jag inte var färdig än. "Jaa, men då hade du tenkt sjuga lite för mig nu, vaaaa?!" Sa den klemkäcka rösten. "FUCK!" Jag måste sjunga för någon! Jag måste sjunga en Gyllene Tider-låt för någon! Jag måste sjunga en Gyllene Tider-låt som jag inte har hört på hur länge som helst för någon! Herregud, hur gick låtjäveln?! "Jaaaag gåår och fiskaar! Och tar en... öhh... TYST MINUT! Åker ut, öhh... ut och eh, fiskar! En chans att andas in ANDAS UT!" Jag klarade det, jag gjorde det! "De der lät ju skitbra!" blev svaret jag fick. Jag lade på!

Btw, Dannies lag vann...

Ja, nu känner man sig ju tvingad... Alla gör ju det, och många kommer långt. Jag vill också göra det! Blogga - och lyckas! Jag vill kunna dela med mig av min vardag till andra. Tyvärr är jag bara en grå, tråkig, ovanligt sjuk ung människa som ägnar dagarna åt att sova, gå i skolan, vara i stallet, göra bort mig och gråta. De två sista tar faktiskt upp en förvånadsvärt stor del av mitt liv. Man skulle kunna säga att gråta är min passion! Jag kan gråta åt allt, och då menar jag allt! Jag grät senast... nyss. Jag lyssnade på en låt, och huxflux så kom den första tåren tätt åtföljd av de 10 000 andra. Här är den, lyssna bara så vackert och sorgligt! Usch, den här låten lyssnade jag på för 2 år sedan och hoppades att jag aldrig skulle känna igen mig i den, men så klart gör jag det nu! Ja, jag är nog en riktigt sorglig människa hela jag.

Att göra bort mig är jag som sagt också rätt duktig på. Jag har två pärlor från den här terminen på högskolan faktiskt. Den första är värst. Det var kemilaboration och man är då tvungen att ha vita rockar på sig! De vita rockarna hänger på någon slags rullande upphängningsanordning och är inte särskillt stabil. I slutet av laborationen ska de 100 år gamla, trasigt sönderfrätta rockarna hängas tillbaka, och jag brukar för det mesta hänga tillbaka min balnd de sista. Jag ska tillägga att detta var den första laborationen med denna klass! Jag tar av mig oversize-rocken och ska precis hänga tillbaka den då plötsligt....! HELA JÄVLA STÄLLNINGEN MED ALLA DE ANDRA DOKTOR-KAPPORNA RAMLAR SÖNDER! Pinsamt? Japp! Det som dessvärre gjorde det hela ännu mer pinsamt var att jag inte fick ihop skramlet när alla såg på, så läraren säger: "Eh, Jag fixar det där sedan jag, gå och sätt dig nu." Ja, det kan jag tala om för er, att känner man ingen så är det där höjden av bortgjordhet! Nästan.
Den andra gången var bara för någon vecka sedan. Jag har som säkert många vet svininfluensa, och det hela började med en släng av hostattacker som heter duga! Jag satt där på kemilektionen (omg, varför händer alltid pinsamheterna på kemilektionerna?) och hade precis druckit slut på flaskan med vatten. "Jävla skit!", tänkte jag. Ja, jag tänkte faktiskt så, för jag visste att jag skulle behöva lämna klassrummet, och jag hatar att göra det under en föreläsning! Mycket riktigt. Efter bara någon minut började hostattackerna. Jag hostade, och hostade och hostade, och jag skämdes så mycket så att jag tillslut kände mig tvungen att resa mig upp för att gå ut från klassrummet. Jag tog min vattenflaska och tackade gudarna för att de jag hade behövt tränga mig förbi hade dragit in sina stolar så mycket att jag kom förbi utan att be dem flytta på sig. Jag kom fram till dörren..... och där tog det stopp. HUR I HELVETE SKULLE JAG KOMMA UT?! Jag provade att dra i dörren. Nej, den var låst. Jag såg mig omkring runt dörren i hopp om att få se en sådandär knapp med en nyckel på, men inte ett spår av en nyckelbild över huvud taget. Jag provade att trycka på en knapp, men det var helt klart fel, för dörren var fortfarande orubblig. Så där stod jag, en hostande stackars IQ-befriad flicka som inte ens fick upp dörren! Jag såg mig lite snabbt över axeln och såg att alla tittade på mig! Jag vände tillbaka blicken mot dörren, och där! Mitt framför ögonen på mig satt ett hederligt gammalt dörrlås! Jag vred om nyckel, och dörren gick upp...


Ja, det är typ det här mitt liv består av. Ja, och så ridningen då förstås! Ibland kommer det riktigt smaskiga rid-historier också! Jag är alltså inte lika bra som Caroline, inte lika insatt i allt som den där jävla Jacob, och definitivt inte lika läcker som de och alla de andra bloggerskorna/bloggarna, men vad gör väl det?! Jag är rätt fyndig ändå. Om inte annat har jag hört att skadeglädje är den bästa glädjen, så nu är ni välkomna att gotta er i mina misslyckanden!