emiliakjellberg

Det var en gång två bröder som hette Dum och Ingen. En dag var de ute på en promenad och passerade en bro. Plötsligt ramlar Ingen i vattnet och Dum får panik. Han skyndar sig till närmaste telefonkiosk och slår numret till polisen:
- Det är polisen.
- INGEN HAR RAMLAT I VATTNET! skriker Dum.
- Nej, men vad bra, svarar polisen.
- MEN INGEN HAR RAMLAT I VATTNET! fortsätter Dum.
- Nej... vad bra, säger polisen igen.
- MEN HÖR DU INTE?! INGEN HAR RAMLAT I VATTNET!
Polisen blir irriterad och frågar:
- Är du dum, eller?!
- Ja?

Detta kan ju vara den bästa historien genom tiderna. Jag kommer inte ihåg vem som lärde mig den, eller när detta skedde, men jag vet att jag älskar den. Håller ni inte med om att den är fantastisk?

En annan helt underbar liten historia är följande:
Det var en gång två elefanter som var ute och flög. Då sa den ena:
- Vi kan ju inte flyga
Och så fick han en bulle i ögat.

Nå? Hysteriskt rolig, vad? Inte? Nehe... Hm, ja... man kan ju kanske börja fundera över min humor (om man ens kan kalla detta för humor). Är den verkligen sund för mig? Strunt samma, det är ju onödigt att bry sitt huvud med sådant som kan vara skadligt. Jag vill ju inte inse att jag är psykiskt störd. Förstå vilka förödande konsekvenser det skulle ge... Nu ska jag sätta mig och stirra in i väggen och klappa på min globtjovsk.