what have you done
Jag skulle behöva prata om så mycket, men jag vill inte lägga mina jävla laster på någon annan. Speciellt inte om denna någon inte heller mår bra. Det finns få jag känner som skulle bry sig och orka lyssna på mig, men de jag mest vill prata om detta med verkar inte, eller orkar inte, intressera sig i hur jag mår. Man ska väl sköta sig själv, och det finns ju hur många andra som helst som har haft det värre. Right?
Jag börjar t o m bli rädd för mig själv. När jag är ute och går ensam, eller åker buss, får jag de mest fruktansvärda tankarna. Jag tänker inte dela med mig av dem här, ni skulle tro att jag är störd... Det kanske är just det jag är - störd. Vem vet?
Jag är en feg människa. Jag vågar inte stå upp för mig själv och jag gör allt för att andra ska tycka bra om mig... Jag gör t o m saker jag egentligen aldrig skulle ha gjort om jag varit lite starkare. Jag har jämt satt andras välmående framför mitt eget och det börjar visa resultat nu. Inte konstigt att jag är sjuk jämt!
Jag vill bara gråta, det finns så mycket jag vill gråta över, men det går knappt inte. Ögonen tårfylls, men längre går det inte och den svidande känslan i bröstet vill aldrig försvinna. Det gör ont. Jag har gett upp så mycket i mitt liv (nej, jag kan förstå att ni inte fattar vad jag menar, men det är skitsamma), och jag kan aldrig ta tillbaka det... inte på riktigt.
Jag vill bara sova och aldfrig mer vakna... För trots att jag inte för något i världen vill såra någon annan, utan bara hjälpa till och visa att jag bryr mig, blir allt bara fel och människor tycker sämre och sämre om mig... Är det dit världen är på väg? Sköter du inte ditt eget och skiter i vad andra gör så kommer du bli hatad. Att visa känslor och omtanke är något som inte finns längre. Det är fel att bry sig.
Om det är såhär hela mitt liv ska se ut vill jag inte vara med längre...
You're my Cuppycake, Gumdrop Snoogums-Boogums, You're the Apple of my Eye
Rickard, hej på dig!
Du är mig en seg jävla grabb iaf... Fan vad jag fick kämpa för dig, men tillsist har jag manipulerat dig och brutit ned dig, så nu har du inget annat väl än att hänga ihop med mig! Och glad är jag för det! Väldigt glad t o m! Du är dryg som få, men samtidigt är du så jävla söt så det väger faktiskt upp din dryghet (som faktiskt kan vara rätt söt även den). Grann att titta på är du också! Joho, du! Det är du! SOCKERTOPP! Nej, men seriöst nu då (haha, oj, jag var ju faktiskt seriös innan också, haha!), men i alla fall... Du är fanimig en av de bästa människorna jag har träffat! Du ser ju rätt grym och farlig ut, men i grund och botten är du en riktig mes; en dundersnäll och meganördig karl!! Du gör mig så glad! Inte kan jag vara arg på dig heller!
Rickard Qvist, tack för att du finns och för att du orkar med mig!
Jag älskar dig <3
FUuuufuFUfuuFU
Började 2010 med feta urinvägsinfektionen - ringde vårdcentralen och grät av smärta, men fick inte komma dit om det inte blev sämre... HALLÅ?! Jag grät!! Kan det bli sämre då? Blev iaf bättre med hjälp av mammas gamla dundermedicin. Någon månad senare var det dags för urinis igen... orkade inte ens ringa sjuka huset då utan tog mammas medicin igen. Ja, men nu måste det väl räcka? Nej, det gjorde det inte, nej... Opererade knät i mars, handikappad i två månader. Hade ont som satan. Jag har aldrig haft så ont kan jag ärligt säga. Nu då, kan jag få var frisk? Nej, för det fick jag inte. Åkte på en fet urinvägsinfektion igen, denna gång spydde jag t o m blod, så jag blev tvingad att ringa sjukrådgivningen. Där var det visst helt ofattbart att detta var min tredje urinis detta år och jag var tvungen att få medicin, för hon på andra sidan luren trodde att jag hade njurbäckeninflammation. "Blir allmäntillståndet sämre så måste du ringa efter en ambulans!" Jaha, tänkte jag då. Det var ju trevligt att höra! Fick riktig medicin den här gången iaf.
Ja, men då var väl sjukperioden slut då? Nej, inte den här gången heller! Jag var tvungen att spy blod igen och just nu, i skrivande stund sitter jag på en härlig bronkit och en megamysig magkatarr - tack för det!
"Dra åt pipsvängen med er!!"
att våga ta steget...
Eeerik!
Imorgon har jag fysik-tenta också, kommer gå åt helvete! Det gör dock inget, jag nailar den nästa gång... Hehe. Skitskola... Jag har ont i mitt knä...
Jaa, det är lite deppigt från min sida idag. Tur att Caroline är här och muntrar upp mig <3 Och snart kommer Rickard och sover med mig! Ni två är bäst <3
Nej, nu blir det nog inte något supande för min del på ett tag. Det räckte med en 4-dagars den här veckan. Är helt slut! Sa jag att jag har ont i mitt knä?! VAR ÄR RICKARD?! Jag vill röka och sova nu, för Caroline åker hem strax. Inte kul.
Haha, my god! Caroline har nog den bästa humorn i HELA världen! Strandad val och blåsval?! HAHA! PLASK!! Nej, shit nu dör jag av skratt!! "Rädda Jacqueline"!
Jag har köpt nya skor också! Gick nästan på 1000 spänn, men det var det lätt värt! Jag fyller ju år om mindre än två veckor... höhö!
Åh, nu gick Caroline. KOM NU DÅ RICKARD! Nej, jag har inte damp, okej? Jag är bara lite trött och vill inte lägga mig innan han kommer. Mitt hjärtegull! Jag är kär i dig! Du är den snällaste och bästa mäniskan jag har träffat! <3
Nej, nu börjar inlägget bli sådär förfärligt långt igen så ingen kommer orka läsa det. Bäst att sluta.
Ha det så bra!
Puss&godnatt
<3
Woho! :D
Imorgon blir det flytt! Så på kvällen blir det mys med Johan, Rickard och Caroline. Sedan kanske Marcus och Oliver tittar förbi också. Ah, vad härligt att bo själv, och så nära stan! Säger till när inflyttningsfesten är kirrad.
Puss&kram&nyp i stjärten
3/4
Rickard och jag kom iaf till sjukhuset kl åtta igår morse, men inte förrän elva var det dags för operation. Som tur var hade jag eget rum och tv, så vi klarade oss rätt bra. Däremot hade vi inte ätit ngt sedan kvällen innan. så vi var ordentligt hungriga. Vid halv elva fick jag iaf dropp. Sedan körde sköterskorna ner mig till uppvaket för att invänta operationen, medan Rickard sov.
Nersövningen var asnice, men när jag vaknade upp hade jag så fruktansvärt ont! Det var det värsta smärtan jag någonsin varit med om. Fyfan! Så trodde de att en flaksa alvedon skulle hjälpa! Nej du! Jag slutade inte gråta som ett barn förrän de sprutade i mig en påse tradolan - då var allt finfint igen! Resten av dagen sov jag mest, och pratade i telefon och tittade på tv. Tack ni som hörde av er!
Idag kom Rickard och mamma och skulle hämta hem mig vid tio. Då var sjukgymnasten hos mig och skulle lära mig gå igen, haha. Usch, jag är sååå himla handikappad nu! Och ont har jag, så jävla ont! Jävla Citodon hjälper ju ingenting! Däremot fick jag med mig 3 Ketogan hem, men det är bara två kvar nu var tvungen att dra i mig en!
Nu ska jag och Rickard äta pizza i min säng! :D
Rickard är bäst, även om han låter som ett cp...
You make me happy C:
Trodde en längre tid att jag skulle få vara själv i Uppsala på operationsdagen också, men nu kanske mina gullhjärtan ska komma ner och göra mig sällskap på uppvaket. Man blir som blöt i ögat och varm i hjärtat. Rickard och Johan gör allt så himla mycket bättre! GULLEGUBBARNA DÅ! <3 Caroline skulle nog också komma förbi en sväng när hon slutat skolan. Mwah :* Ni är bäst!
Jag och Johan kommer ha det så himla kul när vi flyttar! Fast den stackarn kommer nog få spunk på mig! Haha. Springa runt naken och sjunga på morgnarna! Yeah! Men det gör inget, han tycker om mig iaf!
Haha, förresten! Ni skulle ha sett ostkurvorna och colan som snubben på Citykiosken lurade på mig igår! Skulle till Rickard och plugga och kolla på film, så jag skulle köpa med mig det. Så jag tog en 2 liters cola (fanns iofs ingen mindre) och en påse med cheezisar och gick till kassan. "Nej, ta den där!" sa snubben och pekade på en pall med stora påsar ostkrokar. Hm, tänkte jag. Ja, vad fan, det skillde bara 10 kr, så jag tog den större. Grejen var bara den att det var en 450 grams påse! HAR NI NÅGON ANING OM HUR MYCKET DET ÄR I EN SÅN?! Kan ju berätta att vi inte ens fick i oss halva colan, och det syntes knappt ngn skillnad i ostkurvs-påsen! Haha. Ska det va, så ska det va!
Nej, nu ska jag börja plocka här och sedan blir det sängen. Biologitenta imorgon. Kommer dock gå åt helvete, men det gör inget.
Ni är som att få ha sex när man är riktigt kåt,
som att få kissa när man är så kissnödig att det gör ont,
som att klara en tenta med 15 p
<3
Heaven is a place nearby
Det värsta är hur jag fick reda på det. Jag hade skickat ett sms och frågat mamma om hon kunde hämta mig. Hon ringer upp, säger att hon inte kan hämta mig, jag blir lite sur, och så kläcker hon ur sig det: "Pappa har tagit bort Jancker idag..." Alltså, va?! Jancker, min hund? Han som bara är 9 år och har många år kvar att leva? Han som mådde bra igår?! Jag lade bara på.. orkade inte ens fråga vad som var orsaken till avlivningen... vet fortfarande inte. Det enda jag vet är att det inte spelar någon roll hur han dog, saken är den att han är död... Han är död, och kommer aldrig mer tillbaka. Aldrig. Det är så jävla overkligt. Jag gråter floder, men känner inte samma sorg som när Frassan dog. Jag är i chock och har inte förstått det än. Det värsta hittills var när jag kom innanför dörren här hemma och såg hans tomma filt... Eller tom var den inte. Där låg hans koppel, halsband och ett tuggben som han hade vaktat i från Rabalder... Den där jävla Rabalder...
Så, mitt liv rasar samman. Jag förstör min kropp, jag orkar inte med skolan, jag har inte mod nog att lätta på mitt hjärta, och så nu detta... Jag förstår inte ens att jag orkar sitta här och skriva ett blogginlägg, men jag antar att jag måste få skriva av mig. Nu måste jag dock avsluta det hela för ögonen är så fulla av tårar att jag inte ser ett dugg...
Hoppas ni får en trevligare natt är jag.
Xtas Jancker
Godnatt hjärtat, matte kommer alltid att älska dig <3
Mums
Driven på Max: Vad vill du beställa?
Marcus: Öhhh, ett Originalmål
Driven: Och att dricka?
Marcus: Jaa, och en.. öh, cola!
Driven: Var det bra så?
Marcus: Eh, nääe, en smältost också!
Driven: Okej
Marcus: Öh, aah och en hamburgare!
Driven: En liten?
Marcus: Nej, en stor!
Driven: 90 eller 150 gram?
Marcus: 90 gram
Driven: Vad vill du ha för hamurgare?
Marcus: Öhh, den ska vara tom! TOM!
Driven: Okej, det bli 108 kr
Emilia: Ska du inte ha ost på?
Marcus: Jo, men jag glömde bort.
Emilia: Gillar inte du dressingen?
Marcus: Joo, jag gör ju det...
Emilia: Jaa?
Marcus: Jag fick panik!
Nu ska jag strax åka till skolan för en Ma D-lektion... Inte kul när man inte förstår ett jota! Efter det tar jag, Hannah och Marcus en tripp till Sandviken för att kika på en mobil. JAG MÅSTE JU HA EN NY NU, HELST NYSS!
Nej, nu ska jag springa till bussen! Skriver en till rolig konversation ikväll när jag komemr hem.
Puss&kram&nyp i stjärten!
EMILIAK <3
Ist för att sabba för mig, skjut mig!
Imorse när jag vaknade hade jag ont, JÄTTEONT! Äggstockarna värkte som aldrig förut och när jag kissade var jag så nära döden att jag såg Pärleporten! Nej, okej, det gjorde jag inte, och även om jag skulle vara så nära döden, så skulle jag aldrig se den där jävla porten... Jag hör hemma ngn annanstans! Iaf, jag hade fått urinvägsinfektion - kul! Jag pinade dock mig igenom morgonen och åt Ipren hit, mammas konstiga receptbelagda piller dit... men det slutade inte göra ont! Hård som jag är gick jag ändå till bussen, klev t o m på bussen, men där tog min hårdhet slut! Rickard ringde och ville ha en anledning till att gå till skolan, men jag kunde tyvärr inte hjälpa honom! Sprang av bussen i Skutskär centrum och tog nästa buss hem. När jag väl satt på bussen (jag trodde att sitta på en buss skulle vara bra för äggisarna, men icke!) så önskade jag för första gången i mitt liv att jag skulle vara förlamad från magen och neråt! Så ont hade jag! Snart är jag hemma och får lägga mig iaf, tänkte jag. Där sket jag dock i det blå skåpet! Att ligga ner hjälpte inte, och inte heller den förbannade värmekudden! DET GJORDE SÅ JÄÄÄÄÄVLA ONT! Gråtande kröp jag ner till mamma... "Ring vårdcentralen" sa hon. Kan inte du ringa, kvedjag fram, men neeheejdå! Jag fick då ringa mitt samtal själv! Skit... Ja, den där jävlen på rådgivningen gjorde då inte någonting alls bättre. "Hör av dig imorgon om det blir sämre" HALLÅ?! JAG RINGER OCH GRÅTER, DET BLIR INTE VÄRRE DIN JÄVLA PISSKÄRRING!! Ehh, jag sa ju såklart inte så... Jag tackade för hjälpen ist... Dumma jävel. Mamma pratade på, jag lyssnade inte, utan kröp upp till sängen igen gråtandes mer än förut! Nu var jag ju så arg på telefonkärringen också! Jag kan ju säga att den kvarten grät jag för alla de dagar jag inte har gråtit! En hel del, faktiskt... Sen försökte jag sova, men det gick inte! Jag kunde inte slappna av! Jag provade lite små trix som jag trodde skulle fungera, och vissa av dem funkade faktiskt... he. Sedan tvärslocknade jag och sov till halv fyra!
Fyfan, vad jag skrev mkt där! Förlåt mig, men jag var ju tvungen att ta med detaljer och skit! Nu ska jag röka, för jag har hittat min übersexiga tändare igen! Maaah! <3
Imorgon går jag till halv fyra (!!), sedan ska jag ta tummen ur röven och uppsöka 3-butiken på nian och berätta att min mobil är borta... Bättre sent än aldrig? Sedan ska jag upp till YA också, och boka in mina körlektioner som jag har betalat för där. Yeeey!
Nej, nu blir det röka sig en cigg, säg!
And your name is Haaaarry!
Are you the hero of my dreaaams?
Mamma Mia är mys på hög nivå!
Jaaa, jag höll på att dö idag också. På vägen hem från Max (ööhh, dreggggggel <3<3) så körde Marcus nästan åt helvete! Jag har ingen aning om vad som hände och jag som liksom förstog inte varför han skrek rakt ut helt plötsligt och sa att vi var skitnära döden... Jaha. Haha. Varsågod, Marcus!
Sådär, nu har jag skrivit för flera veckor framöver!
Nu ska jag röka (haha, jag vet att det är 3e gången jag säger det nu) och sen ska jag fingra och sova!
Pussen och kramen och gullegullen!
Gissa cylindern!
ÅHHHRÅ!
Emilia: Fick du tårta Johan?
Johan: Nej
Emilia: Vad fick du då?
Emilia: Lyssnar du Johan?
Emilia: VAD FICK DU?!
Johan: Men lugn, jag kan ju inte prata när jag håller andan. Jag lyssnar visst på dig.
Emilia: ... Jaaaa? Svara då!
Johan: Ehh, vad sa du?
Marcus hör:
Emilia: Hur är det med minnet Oliver?
Oliver: Va?
Emilia: Hur är det med minnet?
Oliver: Vad har du emot mina strumpor?!?!
Livrädd Marcus: Vad är det däär!!!!
Oliver: En socka?
Emilia: Oliver, doppar du strumpan i groggen så suger jag seriöst ur den!
Marcus: Jag kan doppa min!
Emilia: FAN HELLER! ALDRIG DINA SVETTSOCKOR!
Marcus: Vadå? Jag tvättade för någon dag sedan!
Emilia: Svettsockorna också?
Marcus: Neeej, de hade jag på mig...
Nej seriöst, nu kan jag inte fortsätta att hänga ut Marcus och Oliver längre! Jag börjar tycka lite synd om dem! Det får räcka med dessa... citat? Eller vaaad? Ja, whatever. Ni får nöja er med dessa!
Nu ska jag käka, sedan dyker jag ner i min älskade mattebok! Jag ska ta mig tusan klara Ma D-tentan imorgon! Annars kommer jag inte få ngt av Bengan den natten... Fan.
Pussen och kramen och gullegullen!
Det finns inte så mycket att säga, alltså...
Emilia: Doppar du strumpan i groggen så suger jag seriöst ur den! Marcus: Jag kan doppa min! Emilia: FAN HELLER! ALDRIG DINA SVETTSOCKOR!! Marcus: Vadå? Jag tvättade för någon dag sedan! Emilia: Svettsockorna också??! Marcus: Neej, dem hade jag på mig... Emilia: O_o
Alltså vaaad?!
Idag? Eh, jaa. Vaknade vid tio, pratade lite, fick ett "håll käften och sov" tillbaka, somnade om, stönade i sömnen, slogs i sömnen, vaknade vid ett igen, gick ner till Frasses och käkade äckliga jävla pommes frites, satt ute i en halvtimme och väntade på busse, åkte hem, åkte till stallet, fick sällskap, åkte till Mr.P, duschade, fick skjuts till Hille, hade det megamysigt, fick skjuts därifrån, Donken, drifting, Mr.P, tänkte kolla på film - blev inget, blev wanna be neger, måste ha cola, gdg, träffade på mysig räv, gissade tåg, Mr.P, ta lite bilder, ladda upp bilder, röka, lite mer Fejjan, Oliver röker, film nu då??
Hur fan har jag hunnit med allt?!
Stort mysterium!
Jag är ett mysterium?
Mystiskt inlägg?
Mystiskt fucking liv?
Labyrint tog sönder igår! <3
Niggaah![slash]Oliver wanna be[slash]Vad gör Marcus?
To young to die...
"Ja, du skulle ha varit här för 10 min sedan"
"Ja, hm, då missar jag min kafferast... men okej, vi säger 10 min så kan vi ta fikapaus nu."
"TACK! Vi ses snart!" *klick*
Nej, nu ska jag sluta snacka skit och dricka mitt kaffe som jag fick av Alex nyss!
onödigt inlägg? JAA!
Är du dum eller? Jaaa?
Åh, jag har världens bästa vänner! Nu sitter Andréas (han klarade ju såklart första tentan) och förklarar för mig hur man använder formlerna för att räkna ut olika uppgifter - TACK! Haha, jag är nog den mest korkade människan i hela världen! Nej, okej... Johan är liiiite dummare måste jag erkänna. Igår på Max (Marcus skjutsade dit mig halv ett - du är bäst! Ja, se där, där kom det igen.) så kom vi in på Titanic, och vi diskuterade dess jungfruresa. "Jungfruresa?" säger Johan då. "Men, det var väl inte bara tjejer med på båten?". Ja, jag säger då det. Prata kan han också! Han utklassade mig totalt, bara sådär! Jag fick knappt en syl i vädret!
Haha, yes! Nu mår jag mycket bättre, så nu tänkte jag sova!
Önska mig lycka till imorgon.. Jag vet att Andréas gör det iaf, haha!
Kyss&godnatt
Man försöker ju i alla fall!
Nej, det går inte! Jag gör inte bort mig längre! Iofs kan det bero på att jag vaknar halv tre eller spenderar resten av tiden med att spela tv-spel? Jag måste skaffa ett liv! Påminn mig! Just nu är jag i Skutskr och kollar på en kassa film, men jag spöade Marcus i Call of Duty tidigare, och nästan Jocke med... om han inte hade fegat så mycket!
Imorgon blir det förhoppningsvis plugg i Valbo... och muffins! Mina berömda muffins! Tyvärr är min självbehärskning frukansvärt ur funktion, så just nu har jag... nej, strunt samma! Muffins! Fast just nu är ju alla sjuka, så vi får väl se... men muffins kan man väl åstakomma ändå?
Nej, nu har jag bara suttit och sluddrat igen! Jag vet att jag sa att jag skulle skriva något om när jag gör bort mig, så jag får äl t en gammal goding då.
En vanlig dag på Vasa:
Jag och EFo skulle sätta oss vid ett bord och vänta på.. eh, något/någon? Så eftersom jag är så cool så satte jag mig PÅ bordet, till skillnad från EFo som satte sig I soffan. Hur som helst. Jag placerade mig på bordet och satte mina fötter på stolen bredvid. Plötsligt säger EFo att vi ska gå, så jag försöker ta mig ner från bordet. Eftersom jag är så cool (ja, det är okej att skratta nu!) så skulle jag svinga det ena benet över det andra. När jag gör det så fastnar tyvärr foten (den som jag skulle svänga över) i benet (som jag inte hade rört än)! Där var det stenhårda stengolvet och det kom närmare och närmare och närmare!! Jag såg mitt liv passera i revy och PRECIS DÅ FICK JAG LOSS FOTEN! I sista sekund räddade jag mitt vackra (ja, ni får skratta här också) nylle! EFo skrattade, och jag skrattade. ALLA SKRATTADE! Dessutom kunde jag ju inte hålla mig från att gråta (av chock så klart). Så där satt jag, en skrattande och GRÅTANDE trea! Woho! Det var ju kul, men som jag brukar säga: Man måste bjuda på sig själv!
Ja, det där var kanske inte fullt så underhållande som vanligt (och jag tror att jag har skrivit om det här förr?), men ja ja! Mina nya läsare uppskattar det säkert. Om inte annat så J*vlar! Haha, nej jag skojar. Jag är rätt så snäll... Rätt så!
Nej, nu ska jag tvinga grabbarna att spela Call of Duty!
Ha det så bra mina darlingar!
Me love you long time!
Lätta på hjärtat?
Julafton 2006, julen då jag sist var.. lycklig? Förra året var värst hittills. Då ville man helst bara sova bort allting. Nej, okej. Då ville man helst dö. Det året gick allt fel! Mormor, Henrik, skolan, hemska minnen... osv. Nej, det året kan vi radera ur minnet, tack! Jag spenderade hela förmiddagen av julaftonen på sjukhuset, åt julmiddagen alldeles för sent, såg inte på Kalle... Nej, hela vår jul förstördes. Få var vi också, alldeles för få. Man ska dock inte vara en pessimist, så istället för att se till allt det hemska som hände förra året, så förlitar jag mig på att detta år blir kanon! Det började inte bra, och jag har gjort mycket jag ångrar, mycket! I mars blev det lite bättre, och sommaren var helt vild. Däremot var jag aldrig riktigt glad... Det var alltid något som tyngde mig. Då trodde jag att det var saknad, "man vet inte vad man vill ha förrän det är borta", men nu vet jag bättre. Nämligen något i stil med: man vill både ha och äta kakan (?). Nej, det där blev jättefel, men ja... kär i kärleken, kallas det vad? Ni förstår kanske vad jag menar? Henrik - allt handlade om Henrik. Jag hatade mig själv för de beslut jag tagit, och jag ångrade allt! Trodde jag...
När jag började på Högskolan i Gävle och så klart hamnade i samma klass som Henrik tog allt en vändning! Nåja, i början var det lite tungt, men efter ett tag så insåg jag varför jag hade tagit de beslut jag tidigare hade hatat så. Han var inte allt jag ville ha, långt ifrån. Vi hade sådana stora planer, och nu pratar vi inte ens med varandra längre. Vi hejar inte ens i skolan! Haha, det är lite patetiskt måste jag säga, men det är hans val. Eller ja, inte för att jag försöker något bättre, men... Det är strunt samma nu, för jag bryr mig faktiskt inte! Ni kan inte förstå hur oerhört skönt det är att inte längre behöva bära den tunga skulden i bröstet! Eller ha den där klumpen i magen! JAG TOG RÄTT BESLUT DEN DÄR DAGEN, OCH NU VET JAG DET! Jag har kommit över Henrik! Det var sant det som jag fick förklarat för mig: Det tar halva tiden av hur länge förhållandet varade att komma över någon.
Så... är det dags att gå vidare mån tro? *wink*