emiliakjellberg

Ja, okej. Jag lär nog träna lite mer på det där med att spela Rockband innan jag utmanar någon som spelar expert igen. Haha, men jaja! Sista låten gjorde vi ju bra, när båda spelade på medium och fick 100%! Yeah! I övrigt bestod kvällen av mindre nyktra mammor, massa rökpauser, Monty Python, The Grudge och Narnia! FÖR HALO VÄGRADE JU ATT FUNGERA! Eller ja, den ena handkontrolls-grejen buggade... men det gjorde inte så mycket. När vi vid tre (?) lade oss, så slocknade åtminstonde jag direkt! HUR KAN DET BLI SÅ SVETTIGT NÄR MAN SOVER?! Luktar inte sommaräng här inne idag, nej... Skulle ha klivit upp halv nio, men blev väckta av Laila vid ett. Trött eller?

Jag måste ha blivit sjuk, jag gör inte bort mig lika ofta längre? Vad är felet? Hur ska jag kunna förtsätta skriva här om inget pinsamt händer? HJÄLP!

Nu ska jag kolla på Gossipgirl och sedan ska jag nog (OMG, nu kommer ett erkännande här som ingen i min familj kommer tycka om! Förlåt Lina och Hanna!!) ut och röka. Är så sjukt röksugen nu så det finns inte! Tror jag måste klämma in en lussebulle innan jag går och lägger mig också!

Ja men, hoppsan! Det verkar bli en HALO-kväll iaf! Trevligt. Fan, att jag sov så länge, nu har jag brottom att hinna med allt innan sju! Mamma blir ju glad åtminstone, jag städar ju faktiskt mitt rum om någon ska komma hit! OCH NU HAR MAMSEN OCH MORMOR GJORT GROVMALEN LEVERPASTEJ! JAG DÖÖR! LOVE IT <3

Nej, nu ska jag kliva ut från mitt duntäcke och få tummen ur röven!
Ha det så trevligt ikväll, vi ses tyvärr inte i dimman..

Jag hoppar nog inte från Johans tak ändå. Tror jag... Eller? Man kanske skulle satsa på det iaf? Efter kemi-tentan på lördag och fysik-tentan måndagen efter så kommer jag nog inte vilja göra annat. Nu däremot är jag på ett rätt bra humör... bakom tröttheten iaf! Jag lär ta en power nap. Sedan är frågan om det är värt att städa? Eller duscha... Men usch, ja duschar gör jag nog! Städningen är det ju lite si och så med. Det är ju dumt om man ändå inte får sällskap? För det tror jag då inte att jag får, även om det var sagt så. Får käka min grillade fläskkaré själv.

Nej, nu har jag svamlat för mycket. Power nap nästa!

Och där är han igen, så klart! Aldrig blir vi lämnade i fred, alltid ska han ha sitt. Kan han inte bara vara nöjd? Varför ska han göra allt så fruktansvärt svårt! Drabbar det inte mig drabbar det någon av mina vänner, och det gör ont. Ont! Man kommer aldrig undan, hur mycket man än försöker! Vi är alla dömda... förr eller senare hittar han oss. Döden är inte att leka med.

Sådär, då började jag mitt inlägg med att dra ner humöret för er alla. Jag måste väl rätta till det också, förstår jag. Ja, men då kan ni få det stora nöjet (ja, alla är skadeglada!) att läsa om min Fredagen den 4e! Det började såhär:

Efter tre dagar utan vare sig Johan eller Rickard (nåja, två dagar utan Johan, same shit different name!), så började jag känna av abstinensen! Herregud, människor, vad har ni gjort med mig?!

Igår kväll planerade jag att jag skulle kliva upp kvart i sex för att jag skulle hinna med halv sju bussen och därmed ha tid till att köpa busskort innan föreläsningen började. Jag var på onaturligt bra humör när jag lade mig, för det var ju meningen att vi skulle spendera fredagskvällen hos Johan i Storvik med plugg och Halo. Lovely! Kvart i sex ringde alarmet och kvart i sex hoppade jag ur sängen. Skyndade mig att hinna bli klar innan bussen gick och blev därför tvungen att slänga i mig frukosten (ingen höjdare *kräks*). Glömde att ta med nycklarna när jag sprang hemifrån, men tänkte att det inte gjorde något eftersom jag inte skulle hem förrän sent på kvällen.

På väg till bussen började jag gräva i min väska (fråga mig inte efter vad) och då kändes det precis som att jag tappade något. Jag såg mig omkring, men såg inget alls. Väl uppe vid hållplatsen började jag leta efter pengar och busskort så att jag skulle kunna ta mig in till stan. TROR NI JAG HITTADE PLÅNBOKEN DÅ?! Nej, just det! Precis då kom bussen, men jag var ju tvungen att vifta förbi den, för jag kunde ju inte åka utan pengar. Jag började gå tillbaka hemåt för att leta efter plånkan, och stoppade utan att tänka på det ner handen i min väska, OCH DÄR, DÄR LÅG DEN LILLA JÄVELN! Jag hade letat igenom HELA väskan vid hållplatsen och t o m lagt ur saker på bänken, men hittade inget, och så stoppar jag bara ner handen, och där ligger den! JÄÄÄÄVLA F*TTA! tänkte jag, men lyckades faktiskt skratta åt händelsen. Är det någon som skulle råka ut för ngt sådant här så är det jag! Jag börjar återigen leta mig hemåt för att värma mig innan nästa buss skulle gå. DÅ KOM JAG PLÖTSLIGT PÅ ATT JAG INTE HADE NÅGON FÖRBANNAD NYCKEL! Arrhg! Jag tänkte den där hemska tanken igen, och gick och satt mig i hållplatsen. Tillslut kom den bussen och jag var äntligen på väg till skolan.

Jag hann inte köpa något busskort som ni kanske förstår, så jag fick betala, MED KRONOR, för att komma till Högskolan. Pinsamt... Väl där förstod jag nada av vad Susanne snackade om, så jag pratade mest och hällde vatten över Rickards nya fysikbok (I'm sorry! <3). Vi bestämde oss förr att åka ner på stan och käka pizza med Lena och eftersom jag fortfarande inte hade något busskort så fick jag köpa en sådan där sms-biljett. Min telefonräkning blev genast mycket fetare. Jag och min älskling Johan (ja, jag är gift med både Johan, Sofia och Bengan - polygami is the shit) delade på en pizza. Båda ville ha curry, men Jojjis envisades med att ha kyckling på pizzajäveln. Som jag redan hade förväntat mig smakade den SKIT! Och inte nog med det, när jag sedan skulle betala tog gubbjäveln som jobbade där 100 spänn för pizzan + två läsk! Bara för att Johan promt skulle ha kyckling istället för skinka (då hade det åtminstone bara blivit 85 i o m att pizzan med curry och skinka låg under Dagens rätt). Ja, men vad gjorde väl det när jag skulle få spendera min kväll i Storvik?

Efter lunchen åkte Lena och Johan tillbaka till skolan för att träffa Bengan, medan jag och Rickard blev kvar på stan. Han skulle greja öl och sedan skulle vi åka hem till honom och sova i väntan på att få åka till Storvik. Nere på stan fick Riguard dock ett (enligt mig) mycket otrevligt samtal och förkunnade att han inte kunde följa med ikväll för han hade tyvärr redan andra planer. BRA RICKARD, BRA! ALMANACKA NÄSTA?! Han skulle få skjuts hem precis då också, så jag blev ju ensam på stan. Otroligt nog hann jag köpa mitt busskort innan bussen gick, och jag fick t o m sällskap av Jamie på bussen! Där var turen dock slut igen, för när jag klev av bussen hemma insåg jag en sak: JAG HADE JU INGA JÄÄÄVLA NYCKLAR! Jag skyndade hem i hopp om att pappa var hemma, men neeheejdå! Det var låst överallt och det började bli kallt, riktigt kallt. Jag ringde till Rickard och beklagade mig (stackars Rickard ), men insåg att jag återigen hade matat min telefonräkning med flera kilo. Så klart fick jag ju snilleblixten att smsa Marcus och fråga om han inte skulle vilja hämta mig så att jag skulle kunna få vara hos honom tills ngn kom hem. MOT ALL FÖRMODAN SÅ KOM HAN DIREKT! Ni kan inte förstå hur varmt och skönt det var där hemma. Jag drog fram datorn och vi skulle börja spela patiensduell (som vi alltid gör, och jag vinner jämt), men idag var något fel. JAG FÖRLORADE HELA TIDEN! Tillråga på allt kom Caroline också dit och berättade en lite mindre rolig sak om en viss Nintendofigur (haha, ingen kommer fatta vad jag snackar om här), så nu vill jag inte gå till skolan något mer...

Hannah ringde mitt under duellen och jag var tvungen att åka hem för att återlämna mini-dvdn till henne eftersom hon hade valt att sova kvar i stallet och ville ha något att göra. Man tänkte ju i sin enfaldhet att man skulle få ett nice samtal med henne där hon skulle berätta en massa smaskigt från gårdagen, men neeej! Hon sov när jag kom dit, och var omöjlig att väcka! Så jag åkte hem igen och bestämde mig för att börja plugga. Åhej, vad bra det gick då! Nej, då är det ju klart att man klickar hem en klänning och ett par skor från Nelly! Det var i och för sig rätt kul i sig, men vilka pengar hade jag tänkt betala dem med då? Det blir till att gå bakom Flanör hör jag... Tillslut började jag plugga, men somnade, vaknade, och sitter nu här och har slösat bort (omg!) en halvtimme på detta inlägg! Klockan är dessutom så mycket att jag, hur jag än försöker, inte kommer få ihop till min välbehövliga 8-timmars sömn! Yes, you go girl! LYCKA TILL MED TENTAN IMORGON!

Ser jag inte ut sådär efter tentan imorgon hoppar jag från Johans tak!

 

Ja, jag har insett att min livsstil inte är den bästa. Min lever måste se ut som ett russin vid det här laget, men är man ung så ska man ju passa på säger alla. Så då är det klart att man måste ta vara på sina lediga dagar.

Därför tyckte jag och Johan att det var ett ypperligt tillfälle att fira lill-lördag igår! Så jag skulle återigen ta mig till Storvik för att dricka öl och kolla på film. När jag i spöregnet står och väntar på buss 41 mot Hofors så kommer det fram en snubbe på kanske 50 år och pratar lite om det hemska vädret, och han frågar mig vart jag ska och om jag pluggade i Gävle. När bussen tillslut kom så klev vi på och tog varsina säten och pratade inte alls. (Min iPod dog precis då också!! Arrgh!) När vi kommer till Sandviken stannar bussen helt plötsligt på någon konstig hållplats och ALLA kliver av! "Det här är sista hållplatsen", säger snubben. What?! Jag skulle ju till Storvik! Vad ska jag göra nu?! Inte hade jag varit i Sandviken förut heller, förutom helgen innan, men då var jag klappkanon! "Men det kanske kommer en till buss", säger snubben. "Kolla i Resecentrum". Jaha, ja, jag fick väl göra det då, så jag skulle precis börja gå när snubben säger: "Du förresten, jag måste bara säga en sak. Du är så himla fin! Du är så sn-sööt! Söt och snygg är du! Åh, ja det är underbart, du är så vacker! Hur gammal är du?" Wtf?! Fick man en chock eller vad? Dock sa snubben detta på ett sådant gulligt sätt, inte alls snuskigt eller läskigt, så jag sa bara tack, och sedan gick han.

Jaha, alldeles själv i Sandviken... Vad skulle man göra nu? Jag hittade dock rätt hållplats och jag kom tillslut till Storvik där Johan väntade med ölen <3

(Om någon undrar så ska jag skriva tenta på lördag och kan därför inte roa mig på fredag, vilket gav till följd att jag, Johan, Lena och Kalle helt enkelt böt festdag.)

BTW! JAG ÄR INTE LÄNGRE SINGEL. DET HJÄLPTE RICKARD MIG MED IGÅR! ÄNTLIGEN ÄR BENGAN MIN! <3 GISSA VEM SOM KOMMER KLARA MA D-TENTAN UTAN ATT BEHÖVA PLUGGA DÅ? ;)

Wooh, vad många det faktiskt är som läser min värdelösa blogg! Bra kämpat. Idag har det inte hänt något speciellt pinsamt - otroligt nog! På kemin snackade jag lite för mycket och störde de flesta som satt runt omkring, och Johan och Johan tog tid hur länge jag kunde vara tyst i sträck - nästan en minut när vi skrev av lärarens anteckningar! Annars klockade de 20 sekunder... Hmm, är det sjukligt att prata såhär mycket? Hellre det än att inte prata alls, eller?

Jag missade nästan min busshållplats när jag var på väg hem idag, för jag somnade på bussen - igen. Den här gången snackade jag likväl inte i sömnen. Jag bara längtade till att få komma hem och laga lite spaghetti och bacon och sedan ta en power nap. När jag tillslut kom innanför dörren möttes jag emellertid av en fruktansvärd syn! Det svarta, lilla monstret hade varit upp till mitt rum och hämtat en sko som han sedan hade tuggat sönder i småbitar!!!! Mina fina skor! Jag skrek och svor över det där aset och grät t o m en skvätt (vad ovanligt). DUMMA HUND! Sedan tog dock hungern överhanden och jag lagade till mitt älskade bacon. Det var som plåster för själen, så jag lugnade ner mig och kom över skon. Mamma lovade att köpa nya!

Om en liiten, liten stund ska jag faktiskt göra något väldigt ovanligt (för att vara mig i alla fall), jag ska tvätta! Jo, förstår ni, jag kan faktiskt tvätta... åtminstone om det gäller mina egna kläder, och just nu har jag i princip inga rena, så jag måste ju! Sedan ska jag duscha och byta sängkläder! Det är höjden av "underbarhet"! Jaa, nej nu måste jag skynda mig så jag kommer i säng någon gång. Imorgon är det Interpool med grabbarna som gäller! Tills dess...

Jag har gjort det igen. Skämt ut mig på matten! Så klart att det händer mig! Idag hade vi matte mellan 8,15- 10,00 och snyggBengan skulle gå igenom en gammal tenta. Efter ett par tal så frågade han oss om vi skulle kunna lösa det talet på en tenta; "Jaaadå!" svarar Roger, the bright one i klassen. Efter ett par tal till, som jag faktiskt tyckte var lätta (!), så frågade han åter igen om någon skulle kunna klara det där på en tenta. Jag trodde ju att alla skulle säga ja, för det där talet var faktiskt lätt; så jag ropar "Jaajamen!". SOM VANLIGT VAR DET JU INGEN ANNAN SOM HADE SAGT JA, UTAN BARA JAG! Och när jag inser det, så säger jag (väldigt högt): "Neeej, inte igeen!". Ja, det var ju smart, Emilia! Först tror du att du är smart och sedan dumförklarar du dig själv! Jag är hopplös...

Och jag håller på att göra något dumt!! SOFIA, hjälp mig?! Åh, men jag har ju längtat! Jag kan ju också tillägga att det där med avståndstagande var fel... tror jag i alla fall. Så nu är jag körd.

Helgen har varit fullproppad med öl! I fredags var vi hem till Johan som bor i Storvik, jag och Rickard, och drack öl, spelade tv-spel och var allmänt körda i skallarna. Hehe. Det var dock kanonkul! Det blev lite trångt att dela på Johans säng, och det faktum att vi bara hade ett täcke på tre gjorde inte saken bättre, men det var lunch! Mysigt ju, haha! Och Dunderklumpen, haha! Det var det konstigaste jag någonsin har sett!

Igår var jag till Sandviken med Hannah och Steffi. Vi skulle på en fest, men den tog slut ungefär 20 min efter att vi kommit dit, så vi rog ner på "stan" och satt i någon jäkla blomrabatt och hinkade i oss en massa öl. Det var nice, speciellt våra sexiga danser! Efter det skulle vi gå till en pub, så jag fick kasta in vår ölpåse i en buskjävel. Inne på puben grejade man ju till sig en öl såklart av någon dum snubbe, haha. Puben stängde dock ett, så då gick vi därifrån. När jag skulle hämta ölpåsen så fastnar jag med foten i en grenjävel! Det gjorde så sjukt ont, och idag är jag helt sväld... Hannah och Steffi fick skjuts hem, men jag hängde på någon tjej från Kungsgårn till en annan pub. Sedan kom jag ju på att jag inte hade någonstans att sova, så jag bestämde mig för att sova hos Andréas. Haha. På vägen dit (till Hofors) blev jag dock lite orolig om Andréas skulle möta mig eller om han hade somnat, och mitt batteri på mobilen höll på att dö. Då satt ju dock Johan på samma buss och skulle hem till sig, så jag hänkade på dit ist! Så nu har hela helgen spenderats i Storvik - nice!

Haha, men nu till det roliga... Eller ja, jag tyckte just då inte att det var så kul... I alla fall!
På bussen till Skutskär (som jag tillslut hamnade på) så blev jag så fruktansvärt trött att jag småsomnade. Jag drömde då att jag satt på bussen och att en gammal kompis klev på. Jag började ropa efter henne och vi började snacka. Då plötsligt piper det till bakom mig och jag blinkar till. När jag tittar upp mot min bekanta igen så är hon borta, totalt, spårlöst borta!! Och det är då jag inser det; jag drömde allt, men pratade högt i sömnen!! Alla stirrade konstigt på mig och jag ville helst bara dö! PINSAMT!

Jag är så fruktansvärt trött, och det här inlägget blev fruktansvärt dåligt!
Nu ska jag lägga mig.

Haha, nej nu jäklar! Jag har inget som helst minne av att jag skrev ett inlägg igår! Haha. Det betyder nog att jag hade kul... Snart ska jag åka hem från Storvik iaf. Sen ska jag rida, och ikväll är det på det igen!

Full o gla' kexchoklad! :D Jajamen, nu är jag i Storvik och super ^^ Jag hämtade en av mina hundar här.... undra hur långt det är dit? Alltså, jag stavar rätt bra för att vara klappkanon... men kan jag vara lika rolig? Igår gjorde jag bort mig iaf! På matten så gick älsklingsBengan igenom ekvationssystem för sinus osv, och jag förstod! Här kommer dock det stooora "menet", när Bengan frågade om någon tyckte att det var svårt att förstå så trodde ju jag i min enfaldhet att de föesta skulle säga nej (för det gör man ju vanligast), men tror ni inte att det basra var jag som sa NEJ då?! JOOO SÅKLART! Så Bengan bara : "Vad sa du?!" "Ehh, nej?" sa jag. Tror ni inte att han vid nästa tal sa: "Ja, men du som tyckte att det här var lätt, du kan ju säga vad man gör nu!" Haha, såklart sa jag fel dåå!!! Usch vad jag skämdes! Och Bengan bara: "Jaha, det var kanske inte så lätt då!" "uummmmh", sa jag, "jag menar fem uppåt!!".... Usch jag skämdes så jag höll på att dö, och Andréas den jäveln bara skrattade! Neeej, varför ska sånt här alltid hända mig?!

Nej, nu ska jag supa vidare! :)
Me love you long  time!
Ses i dimman imorgon!
Kyssheeeej! <3

Är det någon som kan förstå vad fruktansvärt det är att vara uppe dåhär tidigt? Nåja, nu är det väl inte så¨tidigt längre, men jag har faktiskt varit vaken i 1½ h redan! Mamma tror inte att jag kommer orka idag, att jag borde stanna hemma. Hur normalt är det egentligen?! Att mamma vill att jag ska stanna hemma. Det är nog bara för att jag ska ta hand om det lilla monstret, tycker hon, för hon dödar honom snart. Jag däremot kan inte  se vad det är hon hatar så mycket i honom... Haha. Nej, han är faktiskt en söt hund, ibland. Undra om jag ska springa till den tidiga bussen nu? Ja, jag gör nog det!

See you fuckface

Är det någon som skämtar med mig? Varför publiceras inte mina inlägg?! Förlåt Gud för att jag har svurit och ljugit och allt sådant där, men kom igen vad fan! Det är ju bättre att jag ligger här och knåpar ihop meningslösa inlägg än att jag är ute och och slår ned folk med basebollträn! Eller?

Jag har hittat mitt kemi-block förresten. Det är lite kul, för saker försvinner ofta för mig... Jag lägger dem på ett ställe och när jag sedan behöver saken. så är den borta. Helt, totalt spårlös! Jag kan leta i timmar och inte hitta något i alla fall. Och så går det några dagar och jag får för mig att städa lite i rummet (långt bort från platsen jag lade saken jag letade efter på) och det blir väl sådär halvdant gjort. När jag då har gett upp hoppet om att hitta min försvunna sak, så ligger den ALLTID på samma ställe som jag vet att jag hade lagt den, ALLTID! Det slår aldrig fel! Jag menar, Faster Lalla? Ja, jo, för det är ju faktiskt så att det spökar här hemma. Min mamma hade en kusin vars fru dog i det här huset (som de har byggt eller något sådant där tjusigt) och nu spökar hon här. Jajamen! Min teori är att det är Faster Lalla som gömmer det jag behöver, bara för att hon tycker att det är så förjävligt ostädat i mitt rum... Det har hänt så sjukt många gånger, och jag måste ju ha något sådant att tro på, annars skulle jag ju vara bevisat vrickad...

 

Jag måste bara länka till ComHems nya reklamfilm med Jutid och Judit. Jag har aldrig sett något så roligt i hela mitt liv! Företaget vet verkligen hur man säljer sig! (Haha, ja just det ja...). Det är också så roligt att jag förstår mig på en reklam som mina föräldrar inte fattar ett skvatt av! Haha!

Här ser ni originalen också! :)

Okej, jag tänkte berätta en rätt rolig sak. Jag är näst intill frisk nu! Mamma däremot... Ja, vad säger man? Hon skulle inte ha kommit så nära. Haha, nej stackars mamma! <3

______________________________


För ett par vintrar sedan satt jag och H på tåget mot Gävle. Vi satt väl mest och gjorde ingenting. Jag höll väl på att somna kan jag tänka mig... Då säger H plötsligt:

- Oj, vad hände?
- Vadååå? undrade jag
- Kände du seriöst inte hur tåget skakade till? frägade H.
- Ehh, noo?

Efter en lite stund kommer en tågkonduktör, eller vad de nu heter för fint, in i vår vagn. Hon ser skitlycklig ut och säger:

- Om någon kände att tåget krängde till så var det för att vi körde på en älg!

EN ÄLG?! VI KÖRDE PÅ EN ÄLG?! Och du din smilande lilla apmänniska tyckte att det var kul?! Jag fortsatte att vara arg i några minuter till innan jag insåg vad hon hade sagt...

- VI KÖRDE PÅ EN ÄÄÄLG! skrek jag till H, och där höll det inte längre.

Tårarna sprutade och snoret rann. Jag behöver inte säga att alla kollade, vad? Det var i alla fall den längsta tågresan i hela mitt liv, och H hade nog aldrig skämts så mycket. Jag brydde mig dock inte om det just då, det är ju normalt att gråta! Även om det bara var jag och fruntimret mitt emots ungjävel som gjorde det...

Jag har två systrar... nåja, halvsystrar.
Jag har två halvsystrar med varsin respektive. Den ena av dem, Dannie (haha, jag var tvungen), var med i någon slags tävling i somras. Olyckligt vetande satt jag på bussen hem från.... vänta nu! Det var inte alls i somras, det var ju på försommaren, för jag satt på bussen hem från skolan! Ja, men i alla fall. Get on with it! Ja. Jag satt där på bussen, halvsovande och lycklig över att det snart var sommarlov då plötsligt min mobil ringer. Jag svarar och döm av min förvåning då jag hör att det är Dannie (hahahahaha) som ringer! "Vad i hellskotta kan han vilja mig?", undrade jag. Då berättade han om en tävling han och några vänner var med i, och att de behövde någon med riktnumret 026 som kunde ringa till ett annat nummer som registrerade samtalet för att Dannies lag skulle få ett poäng. Ja, jag vet. Jag fattar knappt själv vad jag har skrivit där, men klockan är faktiskt 02:23! Jag funderade lite, och kom fram till: "Ja, varför inte?". Då smög det sig dock fram att jag skulle bli tvungen att sjunga en låt för att poänget skulle räknas. "Holy crap!", tänkte jag, jag som inte ens sjunger för mamma! "Jaja, att sjunga för en telefonsvarare kan ju inte vara så svårt i alla fall!". Saken var dock den att det var inte vilken låt som helst jag skulle sjunga, utan refrängen i Gyllene Tiders - Jag går och fiskar! Ja, men jippi! Min röst passar ju utmärkt till den låten... inte, nej... men eftersom jag hade lovat så kunde jag ju inte backa ur nu! När jag kom hem tog jag hemtelefonen och låste in mig på toaletten... Aldrig att någon skulle få höra mig sjunga en Gyllene Tider låt nykter! Jag gick åter igenom allt jag skulle säga, sjunga och göra i skallen en gång till. Jag skulle ju bli tvungen att berätta vilket lag jag röstade på också, så jag hade övat in en liten fras, ungefär: "Jag röstar på lag FYRA!" och sen skulle jag börja sjunga. Jag samlade mig, slog numret och väntade på telefonsvararen... MEN TROR NI DET VAR NÅGON JÄVLA TELEFONSVARARE DÅ?! NEEJ SÅKLART INTE! Det var ju någon käck liten Stockholmskille, som lät väldigt snygg, och han frågade vilket lag jag skulle rösta på? Öh, vilket lag jag skulle rösta på? Ja, jo, men just det, fyra var det ju! Phu! "Jag klarade det", tänkte jag tills jag kom ihåg att jag inte var färdig än. "Jaa, men då hade du tenkt sjuga lite för mig nu, vaaaa?!" Sa den klemkäcka rösten. "FUCK!" Jag måste sjunga för någon! Jag måste sjunga en Gyllene Tider-låt för någon! Jag måste sjunga en Gyllene Tider-låt som jag inte har hört på hur länge som helst för någon! Herregud, hur gick låtjäveln?! "Jaaaag gåår och fiskaar! Och tar en... öhh... TYST MINUT! Åker ut, öhh... ut och eh, fiskar! En chans att andas in ANDAS UT!" Jag klarade det, jag gjorde det! "De der lät ju skitbra!" blev svaret jag fick. Jag lade på!

Btw, Dannies lag vann...

Ja, nu känner man sig ju tvingad... Alla gör ju det, och många kommer långt. Jag vill också göra det! Blogga - och lyckas! Jag vill kunna dela med mig av min vardag till andra. Tyvärr är jag bara en grå, tråkig, ovanligt sjuk ung människa som ägnar dagarna åt att sova, gå i skolan, vara i stallet, göra bort mig och gråta. De två sista tar faktiskt upp en förvånadsvärt stor del av mitt liv. Man skulle kunna säga att gråta är min passion! Jag kan gråta åt allt, och då menar jag allt! Jag grät senast... nyss. Jag lyssnade på en låt, och huxflux så kom den första tåren tätt åtföljd av de 10 000 andra. Här är den, lyssna bara så vackert och sorgligt! Usch, den här låten lyssnade jag på för 2 år sedan och hoppades att jag aldrig skulle känna igen mig i den, men så klart gör jag det nu! Ja, jag är nog en riktigt sorglig människa hela jag.

Att göra bort mig är jag som sagt också rätt duktig på. Jag har två pärlor från den här terminen på högskolan faktiskt. Den första är värst. Det var kemilaboration och man är då tvungen att ha vita rockar på sig! De vita rockarna hänger på någon slags rullande upphängningsanordning och är inte särskillt stabil. I slutet av laborationen ska de 100 år gamla, trasigt sönderfrätta rockarna hängas tillbaka, och jag brukar för det mesta hänga tillbaka min balnd de sista. Jag ska tillägga att detta var den första laborationen med denna klass! Jag tar av mig oversize-rocken och ska precis hänga tillbaka den då plötsligt....! HELA JÄVLA STÄLLNINGEN MED ALLA DE ANDRA DOKTOR-KAPPORNA RAMLAR SÖNDER! Pinsamt? Japp! Det som dessvärre gjorde det hela ännu mer pinsamt var att jag inte fick ihop skramlet när alla såg på, så läraren säger: "Eh, Jag fixar det där sedan jag, gå och sätt dig nu." Ja, det kan jag tala om för er, att känner man ingen så är det där höjden av bortgjordhet! Nästan.
Den andra gången var bara för någon vecka sedan. Jag har som säkert många vet svininfluensa, och det hela började med en släng av hostattacker som heter duga! Jag satt där på kemilektionen (omg, varför händer alltid pinsamheterna på kemilektionerna?) och hade precis druckit slut på flaskan med vatten. "Jävla skit!", tänkte jag. Ja, jag tänkte faktiskt så, för jag visste att jag skulle behöva lämna klassrummet, och jag hatar att göra det under en föreläsning! Mycket riktigt. Efter bara någon minut började hostattackerna. Jag hostade, och hostade och hostade, och jag skämdes så mycket så att jag tillslut kände mig tvungen att resa mig upp för att gå ut från klassrummet. Jag tog min vattenflaska och tackade gudarna för att de jag hade behövt tränga mig förbi hade dragit in sina stolar så mycket att jag kom förbi utan att be dem flytta på sig. Jag kom fram till dörren..... och där tog det stopp. HUR I HELVETE SKULLE JAG KOMMA UT?! Jag provade att dra i dörren. Nej, den var låst. Jag såg mig omkring runt dörren i hopp om att få se en sådandär knapp med en nyckel på, men inte ett spår av en nyckelbild över huvud taget. Jag provade att trycka på en knapp, men det var helt klart fel, för dörren var fortfarande orubblig. Så där stod jag, en hostande stackars IQ-befriad flicka som inte ens fick upp dörren! Jag såg mig lite snabbt över axeln och såg att alla tittade på mig! Jag vände tillbaka blicken mot dörren, och där! Mitt framför ögonen på mig satt ett hederligt gammalt dörrlås! Jag vred om nyckel, och dörren gick upp...


Ja, det är typ det här mitt liv består av. Ja, och så ridningen då förstås! Ibland kommer det riktigt smaskiga rid-historier också! Jag är alltså inte lika bra som Caroline, inte lika insatt i allt som den där jävla Jacob, och definitivt inte lika läcker som de och alla de andra bloggerskorna/bloggarna, men vad gör väl det?! Jag är rätt fyndig ändå. Om inte annat har jag hört att skadeglädje är den bästa glädjen, så nu är ni välkomna att gotta er i mina misslyckanden!

Ja, egentligen satt jag mig här utan att ha en aning om vad jag ska skriva. Jag har nämligen insett hur förbenat tråkigt det måste vara att bara läsa om vad folk gör om dagarna. Jag menar who cares? Ska man läsa bloggar ska de ha någon form av innebörd (ja, jag vet att mina tidigare inlägg är väldigt mycket bara "det här har jag gjort", "det här ska jag göra" osv but no more!). Då kommer man dock till det här med innehållet... Vad skriver man? Vad är intressant att läsa om? "Aha!" tänkte jag för ngr veckor sen. Jag skriver om mina drömmar. Nåja, det var kul så länge det varade, men drömmarna slutade såklart komma så fort jag hade skrivit ner den första om zombiesarna... Ja, ja. Det var kanske inte en sådan bra idé då. Så vad tusan skriver man? Man kan ju försöka sig på att läsa tidningen och kanske diskutera alla hemskheter som man kan läsa om där, men då måste man först hitta ork att läsa tidningen... Ja, där sket det sig för mig då. Det enda jag tar mig tid att läsa är djurannonserna, serierna och tv-tablån (det händer även att jag försöker mig på dödsannonserna, men det slutar bara med att jag gråter så det gör jag inte längre). Vänta, vänta, vänta! Hur stavar man till annonser? Är det rättstavat, eller är det anonnser? Nej, det där sista ser fel ut, vad? Sak samma, huvudsaken är att ni förstår vad jag menar. Jag gråter åt det mesta har jag insett... jag insåg det för ett bra tag sedan. Alla filmer, vad de än handlar förtjänar en tår tycker jag. Hitta Nemo, My little Pony, The Guardian, Philadelphia, Up, Pokémon osv, osv, osv... En känd fras är "Haha, nej, nu grinar Emilia igen!". Just den meningen kan jag få höra överallt! Det känns som att mitt rykte föregår mig. "Jaha, du är den där Emilia som gråter åt allt? Moahaha, dig har jag nog hört talas om!" Jahapp, tänker jag då. Kul att vara känd för någonting. Det skulle ju gärna kunna få vara något annat, t.ex att jag skulle ha uppfunnit botemedlet mot cancer, men jag antar att det aldrig kommer hända... Ever. Nej, usch. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Jag inser nu att jag just precis nu har gjort det jag inte trodde att jag någonsin skulle göra igen! Jag har skrivit ett fullständigt meningslöst inlägg!! Eller har jag det...? We gotta be sneaky!

Look out for the Bluhbluhbluh?

Jaa, men kom igen nu då!
Uppfinn tidsmaskinen så man kan få bli sju igen då!
Jag vill ha tillbaka den där tröjan!