Man försöker ju i alla fall!


Nej, det går inte! Jag gör inte bort mig längre! Iofs kan det bero på att jag vaknar halv tre eller spenderar resten av tiden med att spela tv-spel? Jag måste skaffa ett liv! Påminn mig! Just nu är jag i Skutskr och kollar på en kassa film, men jag spöade Marcus i Call of Duty tidigare, och nästan Jocke med... om han inte hade fegat så mycket!

Imorgon blir det förhoppningsvis plugg i Valbo... och muffins! Mina berömda muffins! Tyvärr är min självbehärskning frukansvärt ur funktion, så just nu har jag... nej, strunt samma! Muffins! Fast just nu är ju alla sjuka, så vi får väl se... men muffins kan man väl åstakomma ändå?

Nej, nu har jag bara suttit och sluddrat igen! Jag vet att jag sa att jag skulle skriva något om när jag gör bort mig, så jag får äl t en gammal goding då.

En vanlig dag på Vasa:
Jag och EFo skulle sätta oss vid ett bord och vänta på.. eh, något/någon? Så eftersom jag är så cool så satte jag mig PÅ bordet, till skillnad från EFo som satte sig I soffan. Hur som helst. Jag placerade mig på bordet och satte mina fötter på stolen bredvid. Plötsligt säger EFo att vi ska gå, så jag försöker ta mig ner från bordet. Eftersom jag är så cool (ja, det är okej att skratta nu!) så skulle jag svinga det ena benet över det andra. När jag gör det så fastnar tyvärr foten (den som jag skulle svänga över) i benet (som jag inte hade rört än)! Där var det stenhårda stengolvet och det kom närmare och närmare och närmare!! Jag såg mitt liv passera i revy och PRECIS DÅ FICK JAG LOSS FOTEN! I sista sekund räddade jag mitt vackra (ja, ni får skratta här också) nylle! EFo skrattade, och jag skrattade. ALLA SKRATTADE! Dessutom kunde jag ju inte hålla mig från att gråta (av chock så klart). Så där satt jag, en skrattande och GRÅTANDE trea! Woho! Det var ju kul, men som jag brukar säga: Man måste bjuda på sig själv!

Ja, det där var kanske inte fullt så underhållande som vanligt (och jag tror att jag har skrivit om det här förr?), men ja ja! Mina nya läsare uppskattar det säkert. Om inte annat så J*vlar! Haha, nej jag skojar. Jag är rätt så snäll... Rätt så!

Nej, nu ska jag tvinga grabbarna att spela Call of Duty!
Ha det så bra mina darlingar!
Me love you long time!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0