pass it forward
Okej, jag tänkte berätta en rätt rolig sak. Jag är näst intill frisk nu! Mamma däremot... Ja, vad säger man? Hon skulle inte ha kommit så nära. Haha, nej stackars mamma! <3
______________________________
För ett par vintrar sedan satt jag och H på tåget mot Gävle. Vi satt väl mest och gjorde ingenting. Jag höll väl på att somna kan jag tänka mig... Då säger H plötsligt:
- Oj, vad hände?
- Vadååå? undrade jag
- Kände du seriöst inte hur tåget skakade till? frägade H.
- Ehh, noo?
Efter en lite stund kommer en tågkonduktör, eller vad de nu heter för fint, in i vår vagn. Hon ser skitlycklig ut och säger:
- Om någon kände att tåget krängde till så var det för att vi körde på en älg!
EN ÄLG?! VI KÖRDE PÅ EN ÄLG?! Och du din smilande lilla apmänniska tyckte att det var kul?! Jag fortsatte att vara arg i några minuter till innan jag insåg vad hon hade sagt...
- VI KÖRDE PÅ EN ÄÄÄLG! skrek jag till H, och där höll det inte längre.
Tårarna sprutade och snoret rann. Jag behöver inte säga att alla kollade, vad? Det var i alla fall den längsta tågresan i hela mitt liv, och H hade nog aldrig skämts så mycket. Jag brydde mig dock inte om det just då, det är ju normalt att gråta! Även om det bara var jag och fruntimret mitt emots ungjävel som gjorde det...
______________________________
För ett par vintrar sedan satt jag och H på tåget mot Gävle. Vi satt väl mest och gjorde ingenting. Jag höll väl på att somna kan jag tänka mig... Då säger H plötsligt:
- Oj, vad hände?
- Vadååå? undrade jag
- Kände du seriöst inte hur tåget skakade till? frägade H.
- Ehh, noo?
Efter en lite stund kommer en tågkonduktör, eller vad de nu heter för fint, in i vår vagn. Hon ser skitlycklig ut och säger:
- Om någon kände att tåget krängde till så var det för att vi körde på en älg!
EN ÄLG?! VI KÖRDE PÅ EN ÄLG?! Och du din smilande lilla apmänniska tyckte att det var kul?! Jag fortsatte att vara arg i några minuter till innan jag insåg vad hon hade sagt...
- VI KÖRDE PÅ EN ÄÄÄLG! skrek jag till H, och där höll det inte längre.
Tårarna sprutade och snoret rann. Jag behöver inte säga att alla kollade, vad? Det var i alla fall den längsta tågresan i hela mitt liv, och H hade nog aldrig skämts så mycket. Jag brydde mig dock inte om det just då, det är ju normalt att gråta! Även om det bara var jag och fruntimret mitt emots ungjävel som gjorde det...
Kommentarer
Trackback