Zombieskräck? No more!

Hur ont gör det egentligen att bli biten av en zombie? Jag och Sofia hade den diskussionen i onsdags på Max. Jag bet mig i kinden och i några sekunder gjorde det djävulskt ont! Efter en stund försvann dock smärtan, och jag frågade Sofia om samma sak skedde om en zombie skulle bita en. Det trodde hon inte. "Vi har fantastiskt läkkött i munnen, och du vet ju hur det svider när man skrapar bort hud från kroppen" blev hennes svar. Jaha, så börjar skinnet läka redan några sekunder efter att man bitit sig i kinden? Vi kom också in på hur otroligt coolt det skulle vara om hela kroppen hade oehört bra läkkött och man kunde se sår läka igen, men det hör inte hit. Jag är bara nyfiken på hur det skulle kännas om någon tog en rejäl tugga av en. Jag vet av egna erfarenheter att det är hemskt att bli biten av någon, hund som människa som katt osv, men skulle det göra ondare om någon tog en riktig bit av mig? Dämpar inte chocken och adrenalinet smärtan? Och hur länge skulle det göra ont?

Anledningen till att jag är så himla nyfiken är att jag på senare tid har börjat drömma riktiga zombiedrömmar. Ni kan inte förstå vilken pers det är! Jag är helt slut när jag vaknar. Det är bara en massa spring, och man måste skynda sig att laga tåg-bommar (för dem är zombiesarna rädda för) och skynda sig låsa dörren (det går aaaaaaldrig att låsa dörren förrän i sista sekunden om man är stressad) och hoppsan, nu kommer de in i huset - hoppa från balkongen vet jag! Det är människor som ska räddas, och det är peace of cake, men när det kommer till hundar och hästar börjar problemen! Vet någon hur svårt det är att få en häst uppför en trappa, in i ett hus? Nej, trodde väl det - det vet nämligen jag! Det är näst intill omöjligt, men som alltid så går det i sista sekunden. Och olydigare hundar har jag aldrig varit med om! Där går jag och grinar för att hunden som jag skulle rädda sprang bort, och dagen efter kommer den jäveln tillbaka! Det värsta är nog springandet. För i och med att mina zombiesar är springande zombiesar... Nej, det var fel ordval... mina zombiesar är RUSANDE zombiesar... Så, i och med att mina zombiesar är rusande zombiesar, så får man pinna på bra för att hinna undan, och alla vet ju hur bra det går att springa när man sover? Det går inte alls! Så det är någon stackare som får släpa på mig ända från tåg-bommen till närmaste hus, som ironiskt nog aldrig ligger i närheten trots att det bara tog en halv minut att gå från huset till bommen...

Nu undrar ni säkert vad jag håller på med, men anledningen (ja, det är många anlednigar i detta inlägg) till att jag tog upp det här är för att jag funderar på att ge upp. Jag orkar ta mig tusan inte jäkta igenom en hel natt igen! Så nästa gång tänker jag lägga mig på marken och låta dem äta upp mig, och på samma gång spela lite hjälte! De andra i drömmen får ju inte tro att man är tappad bakom en vagn. Nej, nej. Jag offrar mig för deras skull, inte för att jag inte orkar springa längre. Vad spännande! Jag kommer med reslutatet efter nästa zombiedröm! Man kanske kan skriva en bok om det här? Att bli äten av zombies- en ung kvinnas nattliga forskning. Yeah, där har vi det! Något bokförlag som är suget? Inte? Nej?

Jaja, blir det inte en bok har jag i alla fall givit några enstaka människor turen att läsa om en galnings drömmar och tankar! Varsågoda, hoppas det smakar! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0