emiliakjellberg

Nu är de mina! De är verkligen mina! Sköna var de också! Damn! Jag är kär, så kär!

Ridturen var väldigt angenäm! Ingen ramlade av och ändå hade hästarna sina bråkiga stunder. Fast det såklart, är man en duktig ryttare så håller man sig ju kvar! Hihi. Laila ringde och frågade om jag ville rida Nadja på tisdagar och torsdagar. Varför inte, tänkte jag? Leims hör ju aldrig av sig till mig, så något mer Graefinridande blir det väl knappast...

Nej, nu får mamma ta och komma hem så att det blir någon mat här i huset!
Ha det så bra!
Kram,
E