OBS! Väldigt långt inlägg, dock intressant!
Äntligen får jag träffa Henrik igen! Han kommer hit om ungefär 40 min, jag måste iofs åka till stallet direkt då så han får vänta till sju innan han får träffa mig "på riktigt". Vi har varit borta från varandra så länge nu! En vecka och två dagar, haha! Det är rekord, kan jag lova - på 1 år och 8 månader är en vecka och två dagar det längsta vi någonsin varit ifrån varandra. (Om man inte räknar innan vi var tillsammans)
Jag kanske kan berätta lite om det, hur vi blev tillsammans?
Jo, det var såhär:
I Gävle anordnas varje år den så kallade Cityfesten (tyvärr är det sista gången i år). Under Cityfesten äter man hur mycket som helst, åker karuseller och framför allt - man festar med sina vänner! Det bästa är att man inte behöver hitta någon fest, man går bara ner på stan så är alla man känner där!
I alla fall, den sista av Cityfestens dagar (lördagen) blev jag fruktansvärt full (inte vanligt för att vara mig) och gjorde en massa dumma saker (klätrade över det skyhööööga staketet till Vasa, min nuvarande skola, för att sätta mig vid ett cykelställ och kissa, staketet är till och med så högt, och jag är så himla kort (1.58) att folk som tittade på aploderade när jag kommit över! Ja, sådana saker höll jag och mina vänner på med). Vi blev ju såklart hungriga av allt klättrande, så vi bestämde oss för att käka på mcdonalds. När vi var klara och gick ut därifrån, sa en av mina kompisar : "Emilia, kan du inte hångla med den där killen?" (pekar på någon). Snäll, och full, som jag var (är fortfarande snäll!) gick jag fram till denna kille, som står med en cider i handen. Jag säger: "Ge mig en puss!" och han tittar konstigt på mig, men huxflux så stod vi där och hånglade. Jahaja, han var ju bra och jag var ju så snäll, och full, så jag frågade honom om hans msn. "Jag tar din istället" sa han, och jag tänkte "Jahapp, det var det det, aldrig att han kommer att adda mig, men jaja fick mig ett bra hångel i alla fall".
Denna kille var dock av en annan sort än vad jag var van vid. Han strulade inte med alla och han såg inte på kvinnor som sexobjekt, nej den här killen var speciell... Hela kvällen gick han och tänkte på mig och ångrade sig djupt att han hade gått ifrån mig, han kanske inte hade trott på det förr med nu gjorde han det: Kärlek vid första ögonkastet excisterar faktiskt!
Så fort han kom hem addade han mig på msn, och sedan väntade han... I en hel vecka fick han vänta och han hade nästan givit upp hoppet när han en kväll såg mig logga in. (Anledningen till att det tog så lång tid för mig att adda honom var att dagen efter Cityfesten slutade mitt internet att fungera och det tog en hel vecka att få ett nytt modem, eller vad det nu var.) Vi började i alla fall snacka med varandra och han var så snäll mot mig, medan jag var en jävla bitch! Jag visste ju inte att han inte var som alla andra, så jag betedde mig på det här viset, för jag orkade inte bli sårad och lämnad igen... Han bodde ju i Söderhamn också, så det skulle i alla fall inte funka mellan oss... Trodde jag!
Efter några veckors chattande berättade han att hans mamma hade ett ärende i Gävle och att vi kanske kunde träffas då. Jag måste medge att jag var lite skeptisk till detta, men då han skulle vara hos mig blev jag lite lugnare - han kunde väl inte döda mig i mitt egna hem? Vi kom till och med fram till att han skulle sova här (!!!, jag förstår inte att mamma lät honom göra det) för att vi skulle få träffas i mer än bara ett par timmar. Han kom hit, vi hade det jättetrevligt och inte en enda gång försökte han ta på mig, han tittade inte ens när jag bytte om (inte så jag såg i alla fall), och på natten låg vi på varsitt håll i sängen, med en massa täcke emellan (han kan inte ha haft mycket täcke den natten, mitt täcke är ganska litet!)
Han åkte hem dagen efter och det var väldigt tråkigt! Vi fortsatte att träffas nästa helg, och två veckor senare (där emellan var den där gången då vi var ifrån varandra i mer än 1v och 2 d). Tre gånger kom han till mig, sedan var det min tur att åka till honom kom vi fram till. Och vilken helg sen! den 30 september åkte jag dit (fredag), klockan 00,01 den 1 oktober blev vi tillsammans, och senare samma dag (1 okt) åkte jag därifrån. Efter den dagen har vi setts varje helg i 1 år och 8 månader tills helgen som var, men vad gör väl det? Jag ska ju få dela resten av mitt liv med honom - min Henrik!
Jag kanske kan berätta lite om det, hur vi blev tillsammans?
Jo, det var såhär:
I Gävle anordnas varje år den så kallade Cityfesten (tyvärr är det sista gången i år). Under Cityfesten äter man hur mycket som helst, åker karuseller och framför allt - man festar med sina vänner! Det bästa är att man inte behöver hitta någon fest, man går bara ner på stan så är alla man känner där!
I alla fall, den sista av Cityfestens dagar (lördagen) blev jag fruktansvärt full (inte vanligt för att vara mig) och gjorde en massa dumma saker (klätrade över det skyhööööga staketet till Vasa, min nuvarande skola, för att sätta mig vid ett cykelställ och kissa, staketet är till och med så högt, och jag är så himla kort (1.58) att folk som tittade på aploderade när jag kommit över! Ja, sådana saker höll jag och mina vänner på med). Vi blev ju såklart hungriga av allt klättrande, så vi bestämde oss för att käka på mcdonalds. När vi var klara och gick ut därifrån, sa en av mina kompisar : "Emilia, kan du inte hångla med den där killen?" (pekar på någon). Snäll, och full, som jag var (är fortfarande snäll!) gick jag fram till denna kille, som står med en cider i handen. Jag säger: "Ge mig en puss!" och han tittar konstigt på mig, men huxflux så stod vi där och hånglade. Jahaja, han var ju bra och jag var ju så snäll, och full, så jag frågade honom om hans msn. "Jag tar din istället" sa han, och jag tänkte "Jahapp, det var det det, aldrig att han kommer att adda mig, men jaja fick mig ett bra hångel i alla fall".
Denna kille var dock av en annan sort än vad jag var van vid. Han strulade inte med alla och han såg inte på kvinnor som sexobjekt, nej den här killen var speciell... Hela kvällen gick han och tänkte på mig och ångrade sig djupt att han hade gått ifrån mig, han kanske inte hade trott på det förr med nu gjorde han det: Kärlek vid första ögonkastet excisterar faktiskt!
Så fort han kom hem addade han mig på msn, och sedan väntade han... I en hel vecka fick han vänta och han hade nästan givit upp hoppet när han en kväll såg mig logga in. (Anledningen till att det tog så lång tid för mig att adda honom var att dagen efter Cityfesten slutade mitt internet att fungera och det tog en hel vecka att få ett nytt modem, eller vad det nu var.) Vi började i alla fall snacka med varandra och han var så snäll mot mig, medan jag var en jävla bitch! Jag visste ju inte att han inte var som alla andra, så jag betedde mig på det här viset, för jag orkade inte bli sårad och lämnad igen... Han bodde ju i Söderhamn också, så det skulle i alla fall inte funka mellan oss... Trodde jag!
Efter några veckors chattande berättade han att hans mamma hade ett ärende i Gävle och att vi kanske kunde träffas då. Jag måste medge att jag var lite skeptisk till detta, men då han skulle vara hos mig blev jag lite lugnare - han kunde väl inte döda mig i mitt egna hem? Vi kom till och med fram till att han skulle sova här (!!!, jag förstår inte att mamma lät honom göra det) för att vi skulle få träffas i mer än bara ett par timmar. Han kom hit, vi hade det jättetrevligt och inte en enda gång försökte han ta på mig, han tittade inte ens när jag bytte om (inte så jag såg i alla fall), och på natten låg vi på varsitt håll i sängen, med en massa täcke emellan (han kan inte ha haft mycket täcke den natten, mitt täcke är ganska litet!)
Han åkte hem dagen efter och det var väldigt tråkigt! Vi fortsatte att träffas nästa helg, och två veckor senare (där emellan var den där gången då vi var ifrån varandra i mer än 1v och 2 d). Tre gånger kom han till mig, sedan var det min tur att åka till honom kom vi fram till. Och vilken helg sen! den 30 september åkte jag dit (fredag), klockan 00,01 den 1 oktober blev vi tillsammans, och senare samma dag (1 okt) åkte jag därifrån. Efter den dagen har vi setts varje helg i 1 år och 8 månader tills helgen som var, men vad gör väl det? Jag ska ju få dela resten av mitt liv med honom - min Henrik!
Kommentarer
Trackback
