Pissväder och hjärtklappningar!
Jahapp, då var det dan' före dan' före dopparedan'. Känns inte riktigt som att det är jul nu, trots granen, julgodiset, pyntet och musten. Det är något som saknas, liksom det gjorde förra julen... Det kan bero på mormor och att mamma inte har haft tid eller ork att jula till det här hemma, eller så känner jag mig lite ensam pga det här med henrik - jag vet inte. Något är det iaf! Min julafton kommer att firas, först på sjukhuset hos mormor vid halv ett, sedan åker vi hem och käkar och öppnar julklappar. Det blir alltså en konstig jul, en ovan jul.... Vi brukar annars äta julmaten vid ett på dagen för att sedan övergå till Kalle vid tre och slutligen öppnar vi julklapparna. Jag älskar den ordningen, det är en tradition! Förändringen detta år är jobbig, för jag älskar traditioner och vill att de ska hållas, men nu blir allt fel. Kanske är det pga det som jag mår konstigt och inte känner någon julkänsla...?
Jag pratade med Susanne nyss, det var jättetrevligt! Hon vill att vi ska ses, antingen där eller i Gävle. Gud vad jag saknar den familjen, men saker är inte vad de en gång varit. Vi bestämde att vi skulle höras senare, efter jul. Jag fick prata några minuter med Maja med - Maja, min älskade lillasyster!
Vad klockan blev mycket helt plötsligt! Jag var ju nyss ute och red! Haha, ja just det. Jag och Sofia tog en tur i skogen idag. Jag på Nadja och hon på Klara. Jag har aldrig ridit ut på Nadja tidigare och var därför lite spänd på hur det skulle gå. Det hela börjar med att vi ska ta oss över en liten bro för att möta Sofia. Den här bron är dock ökänd och alla hästar tycker att den är obehaglig. Nadja var inget undantag. Vi hade med lite ponnyskänklar och fjäsk tagit oss över halva bron, när Nadja ser något som hon blir jätterädd för. Hon ryggar och vägrar att gå förbi. Jag kunde dock inte ge mig, för då skulle hon aldrig gå över bron igen, så jag skänklade på och Nadja tog några stapplande steg framåt. Då plötsligt stegrar hon sig och vänder runt för att skena hem, men då blev jag arg sa åt henne på skarpen! Efter ytterligare några stegringar kom vi dock över - med livet i behåll! Jag vann! Resten av ridturen gick bra, även om de små djuren blev väldigt heta på hemvägen, men det är ju bara kul!
Dagens(gårdagens) gråt
Ja, nu är det så att jag har varit så stressad idag med ridning, städning, öhh... hmm... och att bara vara så jag har inte gråtit idag!! Helt otroligt! Däremot grät jag igår, en hel del! Det var nämligen så att jag, Sofia och Jossie hade varit och hyrt skräckfilmer (ovanligt, jag vet) i Bomhus och var på väg hem till Sofia. Vi var nästan framme, men vi gick precis i slutet av en liten skogsdunge och det var mörkt och vi pratade högt. Då plötsligt hör jag ett skrapande ljud bakom mig och svisch så kommer det en man och går förbi mig. FYFAAN vad jag blev rädd! Jag var inte beredd på att se något stort, svart komma emot mig i ögonvrån! Jag blev så rädd att jag skrek, och inte lite heller, jag skrek högt och ordentligt! Sedan kom chocken och jag grät och skrattade. Den där stackars mannen måste ha trott att jag var helknasig! Jaja, det är kul så här i efterhand, haha!
Nej, nu ska jag gå och leta reda på min mobil, den är spårlöst försvunnen!
Ha det så bra!
Kram,
E
Jag pratade med Susanne nyss, det var jättetrevligt! Hon vill att vi ska ses, antingen där eller i Gävle. Gud vad jag saknar den familjen, men saker är inte vad de en gång varit. Vi bestämde att vi skulle höras senare, efter jul. Jag fick prata några minuter med Maja med - Maja, min älskade lillasyster!
Vad klockan blev mycket helt plötsligt! Jag var ju nyss ute och red! Haha, ja just det. Jag och Sofia tog en tur i skogen idag. Jag på Nadja och hon på Klara. Jag har aldrig ridit ut på Nadja tidigare och var därför lite spänd på hur det skulle gå. Det hela börjar med att vi ska ta oss över en liten bro för att möta Sofia. Den här bron är dock ökänd och alla hästar tycker att den är obehaglig. Nadja var inget undantag. Vi hade med lite ponnyskänklar och fjäsk tagit oss över halva bron, när Nadja ser något som hon blir jätterädd för. Hon ryggar och vägrar att gå förbi. Jag kunde dock inte ge mig, för då skulle hon aldrig gå över bron igen, så jag skänklade på och Nadja tog några stapplande steg framåt. Då plötsligt stegrar hon sig och vänder runt för att skena hem, men då blev jag arg sa åt henne på skarpen! Efter ytterligare några stegringar kom vi dock över - med livet i behåll! Jag vann! Resten av ridturen gick bra, även om de små djuren blev väldigt heta på hemvägen, men det är ju bara kul!
Dagens(gårdagens) gråt
Ja, nu är det så att jag har varit så stressad idag med ridning, städning, öhh... hmm... och att bara vara så jag har inte gråtit idag!! Helt otroligt! Däremot grät jag igår, en hel del! Det var nämligen så att jag, Sofia och Jossie hade varit och hyrt skräckfilmer (ovanligt, jag vet) i Bomhus och var på väg hem till Sofia. Vi var nästan framme, men vi gick precis i slutet av en liten skogsdunge och det var mörkt och vi pratade högt. Då plötsligt hör jag ett skrapande ljud bakom mig och svisch så kommer det en man och går förbi mig. FYFAAN vad jag blev rädd! Jag var inte beredd på att se något stort, svart komma emot mig i ögonvrån! Jag blev så rädd att jag skrek, och inte lite heller, jag skrek högt och ordentligt! Sedan kom chocken och jag grät och skrattade. Den där stackars mannen måste ha trott att jag var helknasig! Jaja, det är kul så här i efterhand, haha!
Nej, nu ska jag gå och leta reda på min mobil, den är spårlöst försvunnen!
Ha det så bra!
Kram,
E
Kommentarer
Trackback
