emiliakjellberg

Det är inte kul att vara sjuk! Bara gå hemma och ha det hur tråkigt som helst... Låter ännu mer som en man idag. Varför kan inte någon mer vara sjuk och göra mig sällskap?! Inte orkar jag plugga heller, även om jag är jävligt tvungen att göra det nu...

Bara en fråga: Hur fan kan något som var så bra ta slut så fort? (Öh, finns det inte en sång som går typ sådär??) Ena dagen är man i alla fall något sånär lycklig och andra dagen har hela ens liv förändrats. Jag trodde verkligen på det här, verkligen! Och jag trodde på dig och alla dina löften... Men jag borde ha lärt mig vid det här laget: Lita inte på någon som har ljugit för dig förut... Jag vet att vi inte kan träffas nu, i alla fall inte om du ska kunna glömma, men jag vet också att när vi äntligen har kommit över varandra så har vi också förändrats... Vi har blivit två helt olika människor och vi kommer inte känna igen varandra längre. Vi kommer växa ifrån varandra... och inget kommer någosin bli som det en gång var. Det är  tråkigt att det ska bli såhär mellan oss, för jag trodde verkligen att vi hade en framtid. Två år är mycket, tillräckligt mycket för att våga och orka kämpa när det går emot oss. Tillräckligt mycket för att försöka igen... Men nu vet jag att allt är över, det kommer aldrig bli vi igen - aldrig... Det kommer göra så ont i mig i så många månader, kanske till och med år, men jag vet att en dag kan jag gå vidare. En dag kan jag se tillbaka på vår tid tillsammans och inte behöva känna den ångest och sorg jag känner nu, en dag kan vi bli vänner... Den dagen är inte nu och när den väl kommer kanske vi inte kan nå varandra längre.. Därför säger jag farväl här och nu. Ha ett fantastiskt liv, älskling! Jag önskar dig all lycka! Jag kommer aldrig glömma dig, det var du som gav mig livslusten tillbaka... Jag hatar mig själv för att jag inte kan hjälpa dig nu, för att jag inte är tillräcklig... Din E